Madagaskar

Älskad av publiken har ”Madagaskar” spelats på Vilnius statliga lilla teater i två decennier. Kanske är pjäsens främsta styrkor dess fängslande handling, uppfinningsrika situationer och mästerliga dialog, skriven på ett autentiskt språk från 1900-talets första hälft. Föreställningen bygger på en pjäs av Marius Ivaškevičius, numera en vida känd litauisk dramatiker. Med originalitet, självironi och intellekt skildrar den Litauen som ett fenomen och blottlägger ett genuint litauiskt perspektiv på sig självt och världen.

Till detta verk om litauiska utopier ”upptäckte” författaren en unik, icke-legendarisk gestalt från 1900-talets första hälft: Kazys Pakštas, geograf, resenär, geopolitiker och offentlig person. Han kallades ”propagandaminister utan ministerpost”, ”en kämpe för ett fritt Europa”, ”Odysseus”, ”en patriotisk virvelvind”, ”nationens härold” och ”en nationell apostel”; han jämfördes med den offentliga och kulturella gestalten J. A. Herbačiauskas, filosofen S. Šalkauskis och till och med USA:s president A. Lincoln. Han förutsåg Litauens öde och föreställde sig att landet skulle flyttas till ett afrikanskt land där ett ”reservhemland” skulle skapas.

I den första delen av regissören Rimas Tuminas föreställning, som får publiken att skratta hjärtligt, ligger fokus främst på Kazimieras Pokštas (skådespelarna Tomas Rinkūnas och Ramūnas Cicėnas) och hans vansinniga idé om att ”samla litauer för massemigration” till Afrika. Den andra delen tillhör i högre grad Salė (skådespelaren Indrė Patkauskaitė) och hennes tragiska öde; hennes förebild är den känsliga poeten Salomėja Nėris. ”Madagaskar” omgestaltar myten om S. Nėris och gör Salė till jämlike med utopisten K. Pakštas. I den andra delen ekar också haveriet med ”Lituanica”, som flögs av S. Darius och S. Girėnas, liksom krig och ockupation.

Bland de andra historiska personerna som nämns i föreställningen finns Emilija Kvedaraitė, elev till författaren V. Mykolaitis-Putinas och vän till S. Nėris, samt den framstående franske författaren och diplomaten av litauisk härkomst O. Milašius (Oscar Milosz), kusin till den Nobelprisbelönte författaren Č. Miloš.

Enligt föreställningens regissör, R. Tuminas, är fantasin oumbärlig i det teatrala skapandet – det handlar inte om att lista ut hur en viss scen ska iscensättas, utan om själva fantasin. Den gör det möjligt för teatern att uppstå var som helst. På teatern bör publiken känna sig som på en fest och njuta av betydelselagren, samtidigt som den anar att festen inte är evig och kommer att ta slut.