Maskinskrivarna

En kvinna och en man möts varje dag på samma arbetsplats. Det är ett traditionellt arbete, från åtta på morgonen till fem på eftermiddagen, på ett litet kontor där skrivmaskinernas monotona smatter aldrig tystnar medan de utför samma uppgift om och om igen: att skriva namn och adresser till potentiella kunder på reklamvykort. Så tillbringar Silvia Payton och Paul Cunningham sina dagar på ett och samma kontor. En kvinna och en man som i sina vardagliga samtal desperat försöker tala om det som berör dem, gör dem ledsna och till och med sårar dem. De är övertygade om att de aldrig kommer att behöva göra något de inte vill, och att detta dagliga, ”mekaniska” skrivande på vykort bara är ett tillfälligt arbete. ”Maskinskrivarna” är en pjäs om längtan efter att leva annorlunda, om viljan att bryta sig loss, om så bara för en kort stund, från vardagsrutinens skal, och samtidigt om den djupa rädslan för att förändra något i ett etablerat liv. Det är en pjäs om ambitioner som är större än personen som bär på dem.