Maskinskriverskorna

En kvinna och en man träffas varje dag på samma arbetsplats. Det är ett traditionellt arbete, från åtta på morgonen till fem på eftermiddagen, på ett litet kontor där skrivmaskinernas monotona smatter ständigt hörs medan de utför samma uppgift: att skriva namn, efternamn och adresser till potentiella kunder på reklamvykort. Så tillbringar Silvia Peyton och Paul Cunningham sina dagar på ett kontor. En kvinna och en man som i sina dagliga samtal desperat försöker tala om det som berör dem, gör dem ledsna och till och med sårar dem. De är övertygade om att de aldrig ska behöva göra något de inte vill göra och att det dagliga, ”maskinmässiga” skrivandet av vykort bara är ett tillfälligt arbete. ”Maskinskriverskorna” är en pjäs om önskan att leva annorlunda, om viljan att åtminstone för en stund fly vardagsrutinen och samtidigt om den stora rädslan för att förändra något i ett invant liv. Det är en pjäs om ambitioner som är större än människan själv.