Semesterfeber

”Världen är den bok jag har lärt mig mest av”, skrev Carlo Goldoni, en av den italienska dramatikens största mästare. I hans verk glittrar och sjuder världen med en extraordinär kraft genom människorna, deras samtal och vardagliga situationer. Genom att skapa enkla, äkta, övertygande och tillgängliga berättelser skildrar Goldoni mänskliga relationer inifrån, vecklar ut alla deras nyanser och gör dem till en metafor för själva världen. På 1700-talet, då framtidsutsikterna var osäkra och oförklarlig grymhet präglade tiden, fanns en känsla av att Europa snart skulle genomgå en vändpunkt som för alltid skulle förändra samhällets ansikte. Goldoni är djupt humanistisk och förmår omge människorna med kärlek och värme, samtidigt som han kritiserar dem skoningslöst. I verk som överskrider sin tid fångade dramatikern det moderna människotillståndet och dess plågor, och lyfte fram kvinnans karaktär och betydelse när hon ifrågasatte sin djupt rotade traditionella roll i samhället. Hans mästerskap kommer till sin fulla rätt i den storslagna ”Holiday Trilogy”, som består av tre pjäser: ”Summer Vacation Fever”, ”The Holiday Adventures” och ”Returning from the Holidays”. I höst presenterar regissören Gabrielė Tuminaitė trilogins första del, ”Summer Vacation Fever”, på Vilnius Small Theatre. Livorno. Rollfigurerna förbereder sig febrilt för att resa till sommarvistelser i villor på landsbygden. I centrum står Leonardos svartsjuka på sin fästmö Giacinta, som även uppvaktas av den unge Guglielmo. I sin desperata brådska struntar de i såväl ekonomiska som moraliska gränser, uppslukade av fåfänga. De hoppas att de, väl på plats i villorna, i det magiska ”någon annanstans”, ska förverkliga sig själva och att problemen de flyr från ska lösa sig av sig själva. Men snart står det klart att problemet ligger mycket djupare: i deras totala oförmåga att hantera sina liv, som i rasande fart störtar mot avgrunden. Medan rollfigurerna ständigt kastas mellan oro, svartsjuka, vredesutbrott och irritation stegras pjäsens tempo och drivkraften ökar ända till vansinnets gräns. Som besatta av denna massflykt lämnar de sina egna hem – sin teater – nedskräpade, plundrade och ödelagda och skyndar vidare någon annanstans, till en ”bättre” plats, i hopp om att bli det de har blivit lovade att de kan bli: mer begåvade, vackrare och mer erkända.