Det finns inget wifi i byn

Det här är en berättelse om en flicka som en dag klättrar upp på sina morföräldrars vind och upptäcker en värld av föremål som lever och (framför allt!) har historier att berätta. Ett älghuvud, hennes farfars cykel, hennes mormors högklackade skor och till och med en toalett: alla minns de de viktigaste berättelserna – om kärlek, men också om tidens mode och seder … De här gamla prylarna, som lämnats kvar ”där uppe” och som ingen längre behöver, blir arga och skrattar, drar skämt och delar med sig av ordspråk. De får oss att undra: är allt vi inte känner till eller förstår verkligen, som pjäsens hjältinna uttrycker det, ”så tråkigt”? Pjäsen skapas av ett ungt, ambitiöst och humoristiskt konstnärligt team som redan är välkänt för publiken på „Lėlė“-teatern. Regissören Šarūnas Datenis och scenografen Antanas Dubra har haft ett framgångsrikt samarbete ända sedan sin första pjäs, „Gaidelis pinigautojas“, som tilldelades Gyllene scenkorset. Kompositören Vytautas Leistrumas anslöt sig till dem i arbetet med pjäsen „Čia buvo / čia nėra“, och senare, när de satte upp „Pinokis“, blev dramatikern Teklė Kavtaradzė en del av teamet. ”Förr använde man en telefon i tio år, men nu i högst två; förr körde folk samma bil i femtio år, men nu har man tur om den håller i tio. Vi har vant oss vid att kasta bort något så snart vi har använt det, medan föremål förr hade sina egna historier – viktiga och intressanta sådana. För att hindra dem från att sjunka ner i glömskan måste vi känna till dem, precis som våra mormödrars gamla recept”, säger regissören Š. Datenis när han presenterar idén bakom pjäsen. ”Vår pjäs berättar en magisk historia om föremål som börjar tala på en vind: en flicka kommer till byn med sina föräldrar, inser plötsligt att det inte finns något internet här och går, efter att ha blivit osams med sina föräldrar eftersom det inte finns något annat att göra i byn, upp för att städa vinden. Där vaknar allehanda föremål till liv och börjar berätta sina historier för henne …”