PMT gästar – Klaipėdas statliga musikteater | Monoopera PRIMA DONNA

Gästföreställning med KLAIPĖDAS STATLIGA MUSIKTEATER
Monoopera PRIMA DONNA
Solist: Rita Petrauskaitė
Musikalisk ledare och dirigent: Vytautas Valys
Klaipėdas statliga musikteaters orkesters kammarensemble:
Aidas Strimaitis (första violin)
Beatričė Raulušaitienė (andra violin)
Ieva Noreikienė (viola)
Ignas Bazaras (cello)
Serhii Dikariev (kontrabas)
Olha Hryhoryeva (klaver)

PRIMA DONNA är en enastående monoopera där teater och opera smälter samman till en intim berättelse om människans inre röst, val och känslomässiga mod. I ett försök att gå bortom en vanlig musikalisk föreställning och nå en djupare förståelse hos publiken börjar produktionen inte på scenen, utan i logen, där solisten möter inte publikens blickar, utan sig själv. Till skillnad från en traditionell konsert blir publiken här en tyst vägg, så att vi kan höra det som föds i hjärtat och blir till musik genom rösten. Detta samtal mellan solisten och tystnaden är en inbjudan till ett djupare och mer autentiskt möte med sig själv.

Produktionen har ingen tydligt avgränsad handling, utan utvecklas genom sju olika karaktärer – operahjältinnor vars röster formar solistens inre dialog. Giuditta är modets och passionens röst och frågar: ”Skulle du våga välja passionen om ingen applåderade?” Esmeralda är frihetens ande, som uppmanar oss att röra oss och inte vara rädda för att vara oss själva. Lauretta lär oss att säga ”jag vill” utan skuld eller begränsningar. Musetta är en lekfull gestalt som ställer frågan: att bli sedd, men utan att spela en roll? Cleopatra är viljans och självvärdets röst, som säger: ”Bevisa ingenting. Var.” Margarita frågar hur mycket skulden begränsar oss och hur vi kan släppa den. Undinė, den djupaste av dem alla, bjuder in oss att dyka ner i oss själva – även om vattnet är kallt.

Produktionen hämtar inspiration från musikverk från barocken och romantiken samt 1900-talets klassiska musik – från Händel och Lehár till Puccini och Dvořák – men kombinationen är inte bara estetisk, utan också filosofisk: varje melodi markerar ett steg in i solistens värld. Musiken blir inte bara en hörselupplevelse, utan också ett rum för inre förvandling. Genom monologer, sånger och stunder av tystnad reser solisten från känsla till insikt: Vad finns kvar när du tvättar bort sminket? Vad talar när rollen försvinner? Är rösten vi talar med verkligen vår egen, eller är det någon annan som bestämmer över den?

”Prima Donna” är inte bara en föreställning, musik eller en uppvisning i sångvirtuositet. Framför allt är det ett intimt möte med sig själv, en inbjudan att höra det som ofta dränks av oväsen, roller och vardagslivets röster.