Baserad på Gustave Flauberts roman: Madame Bovary

Bearbetad från engelskan av Agnė PULOKAITĖ

”Hon ville ha en son; (...) hon skulle ha döpt honom till George, och tanken på att föda en pojke var som en länge efterlängtad hämnd för all den hjälplöshet hon känt tidigare i livet. En man är åtminstone fri (...) Hon födde en söndag vid sextiden på morgonen, medan solen gick upp. ’Det är en flicka!’ sa Charles.”

En av anledningarna till att Gustave Flauberts roman *Madame Bovary* fortfarande känns så relevant är att huvudpersonen Emmas önskningar inte helt och hållet är hennes egna. De uppstår ur den patriarkala föreställningsvärld som sätter ord på hur hon förstår kärlek, lycka, skönhet och självförverkligande. Det som verkar djupt personligt formas i själva verket av sociala förväntningar långt innan hon formulerar det som sitt förment personliga val. I dag kan den här processen beskrivas som en social algoritm: ett nätverk av kulturella berättelser, bilder och normer som i det tysta påverkar alla våra strävanden och fantasier. Dagens flöden på sociala medier och rekommendationssystem fungerar som de romantiska romaner Emma läser. De presenterar ständigt modeller för passion, framgång och lycka och lär oss inte bara vad vi ska önska oss, utan också hur vi ska göra det. Emmas tragedi ligger inte i att hon önskar för mycket, utan i att hon strävar efter ideal som påtvingats henne. I den meningen är hon inget undantag, utan en förvånansvärt samtida gestalt, fångad mellan löftet om individuell frihet och de osynliga krafter som formar hennes önskningar.

Oliver Frljić, en av Europas mest framstående regissörer, som ofta kallas en teaterns provokatör, satte tidigare upp *Förvandlingen*, baserad på Franz Kafkas verk, på Litauens nationaldramatiska teater. Nu presenterar han en ny bearbetning och ett nytt verk baserat på Gustave Flauberts roman *Madame Bovary*. Enligt regissören är Emmas fall i detta verk varken ett moraliskt misslyckande eller ett offers öde. Det bottnar i en motsättning som utgör själva existensens kärna: huvudpersonen uppmuntras att längta efter frihet, romantik och självförverkligande, samtidigt som det samhälle som skapar dessa önskningar erbjuder få möjligheter att förverkliga dem. Emmas kamp utspelar sig mellan det hon har lärt sig att önska sig och det världen låter henne bli.

”I stället för att döma Emma undersöker den här föreställningen de mekanismer som skapar henne. Den närmar sig *Madame Bovary* inte bara som berättelsen om en kvinnas ouppfyllda längtan, utan också som en undersökning av de samhällskrafter som formar våra önskningar. Emmas öde visar hur identitet, fantasier och ambitioner formas av de berättelser vi ärver innan vi inser att de är våra egna. En annan anledning till att verket känns så samtida är att vi aldrig riktigt vet vems röst vi hör. Ibland verkar en mening tillhöra berättaren, för att plötsligt låta som Emmas tanke, en social kliché eller till och med vår egen bedömning som läsare. Flaubert suddar ständigt ut dessa gränser, vilket gör det svårt att skilja observation från begär, ironi från uppriktighet eller kritik från identifikation. I stället för att tala om för oss vad vi ska tycka om Emma drar romanen in oss i det språk som formar henne”, säger ada.