Baserad på Gustave Flauberts roman: Madame Bovary

Bearbetad från engelskan av Agnė PULOKAITĖ

”Hon ville ha en son; (...) hon skulle ha kallat honom George, och tanken på att föda en pojke var som en sedan länge väntad hämnd för all hjälplöshet i hennes tidigare liv. En man är åtminstone fri (...) Hon födde en söndag vid sextiden på morgonen, när solen gick upp. ’Det är en flicka!’ sa Charles.”

En anledning till att Gustave Flauberts roman Madame Bovary fortfarande är så aktuell är att huvudpersonen Emmas önskningar inte helt och hållet är hennes egna. De uppstår ur den patriarkala föreställningsvärlden, som formar hennes syn på kärlek, lycka, skönhet och självförverkligande. Det som verkar djupt personligt är i själva verket format av sociala förväntningar långt innan det benämns som hennes förment personliga val. I dag kan den här processen beskrivas som en social algoritm: ett nätverk av kulturella berättelser, bilder och normer som i det tysta formar alla våra förhoppningar och fantasier. Dagens flöden i sociala medier och rekommendationssystem fungerar som de romantiska romaner Emma läser. De presenterar ständigt förebilder för passion, framgång och lycka och lär oss inte bara vad vi ska önska oss, utan också hur vi ska önska oss det. Emmas tragedi ligger inte i överdrivna önskningar, utan i att hon strävar efter ideal som påtvingats henne. I den meningen är hon inget undantag, utan en slående samtida gestalt, fångad mellan löftet om individuell frihet och de osynliga krafter som formar hennes önskningar.

Oliver Frljić, en av Europas mest framstående regissörer, som av kritiker ofta beskrivs som en teaterns provokatör, skapade föreställningen Metamorphosis, baserad på Franz Kafkas verk, vid Litauens nationella dramateater. Nu presenterar han en ny bearbetning och ett nytt verk baserat på Gustave Flauberts roman Madame Bovary. Enligt regissören är Emmas fall i romanen varken ett moraliskt misslyckande eller ett offers öde. Det springer ur en motsättning i själva tillvarons kärna: huvudpersonen uppmuntras att önska sig frihet, romantik och självförverkligande, men samma samhälle som skapar dessa önskningar erbjuder mycket få möjligheter att förverkliga dem. Emmas kamp står mellan det hon har lärt sig att önska sig och det världen låter henne bli.

”I stället för att döma Emma utforskar den här föreställningen de mekanismer som skapar henne. Den betraktar Madame Bovary inte bara som berättelsen om en kvinnas liv som inte blev som hon önskade, utan också som en undersökning av de sociala krafter som formar våra önskningar. Emmas öde visar hur identitet, fantasier och ambitioner formas genom berättelser vi ärver innan vi inser att de är våra egna. Ännu en anledning till att detta verk känns så samtida är att vi aldrig riktigt vet vems röst vi hör. Ibland verkar en mening tillhöra berättaren, men plötsligt låter den som Emmas tanke, en social kliché eller till och med vårt eget omdöme som läsare. Flaubert suddar ständigt ut de gränserna och gör det svårt att skilja iakttagelse från önskan, ironi från uppriktighet eller kritik från identifikation. I stället för att tala om för oss vad vi ska tycka om Emma drar romanen in oss i det språk som formar henne”, säger Ada.