Joanna Bednarczyk: QUANTA

◊ 2024 års Golden Stage Cross-pris för bästa regissör – Łukasz Twarkowski ◊ 2024 års Golden Stage Cross-pris för bästa scenograf – Fabien Lédé ◊ 2024 års Golden Stage Cross-pris för bästa ljusdesigner – Eugenijus Sabaliauskas

Översatt från polska av Vyturys JARUTIS

”Vissa platser är som människor: en del strålar och andra gör det inte” – för att citera en klassiker. Hotellet ”Les Moires” är den enda ljuspunkten på många kilometers avstånd. Långt från de populära turiststråken finns det till som om tiden inte existerade: det blir varken äldre eller yngre; det bara är. Det sägs att tiden går fortare högt uppe i bergen, även om människor inte kan märka sådana skillnader. Även om ”Les Moires” självt inte upplever tiden, går livet för dess invånare snabbare än det som händer närmare marken. Att denna acceleration kan iakttas trotsar den klassiska fysikens alla lagar. Minuter och sekunder tycks vara tätare packade i tiden, så att det ryms fler av dem under ett dygn än vad en vanlig klocka skulle mäta.

Samtidigt som tiden accelererar på ett misstänkt sätt accelererar även en viss egenskap hos den fysiska världen – en egenskap som skulle kunna kallas händelsernas kvanta. Vad betyder ordet ”kvantum”? På latin betyder quantum ”hur mycket”. Inom fysiken betecknar ett kvantum den minsta mängd en fysikalisk storhet kan ha, eller den minsta mängd med vilken den kan förändras i en enskild händelse. Enkelt uttryckt är ett kvantum en odelbar del. En kaka kan inte skäras i oändlighet. Det finns en minsta möjliga bit som kan serveras till en gäst.

Livet består av händelsekvanta. Händelser följer på varandra och fogas samman till en särskild berättelse. En mångfald av fenomen, känslor och förbindelser jämnas ut till en berättelse, uppdelad i det förflutna, nuet och en okänd framtid. Vi kallar det här livet, biografi, öde. Tiden styr varje berättelse; det är den som gör berättelser begripliga. Först kommer en orsak, sedan en verkan, och en handling ger upphov till en reaktion. Men när tiden börjar accelerera upphör den att vara tid och blir något vars natur vi inte längre kan förstå; mångfalden av kvantumhändelser jämnas inte längre ut till en verklighet som vi kan begripa.

Det är precis vad som händer en sommarkväll 1938 på det schweiziska hotellet ”Les Moires”, som knappt går runt. Egenskaperna hos det fysiska rummet och tiden rubbas. Hotellets gäster upplever också denna störning. Något börjar förändras i deras minnen, övertygelser, känslor och önskningar. Ingen förstår vad som händer. Bland gästerna finns den berömde tyske fysikern Werner Heisenberg, upphovsmannen till osäkerhetsprincipen. Kan verkligheten hos stora föremål, som ett skrivbord, ett hotell och berg, börja bete sig som elementarpartiklarnas verklighet? Enligt Heisenberg kan vi bara tala om partiklar approximativt och beskriva deras tillstånd snarare än partiklarna själva. Först när hotellets gäster ändrar sitt sätt att tänka från ”vad ett föremål är” till ”i vilket tillstånd ett föremål befinner sig” kan de förstå vad som händer med dem och omkring dem. De kom till ”Les Moires” för att betrakta världen ur de höga bergens perspektiv. I det vidsträckta perspektivet, för att söka ett djupare