Baserad på Gustave Flauberts roman: Madame Bovary

Bearbetad efter den engelska översättningen av Agnė PULOKAITĖ

”Hon ville ha en son; (...) hon skulle ha kallat honom George, och tanken på att föda en pojke kändes som en sedan länge efterlängtad hämnd för all maktlöshet i hennes tidigare liv. En man är åtminstone fri (...) Hon födde en söndag vid sextiden på morgonen, medan solen gick upp. ’Det är en flicka!’ sa Charles.”

En anledning till att Gustave Flauberts roman *Madame Bovary* fortfarande är så relevant är att dess huvudperson Emmas önskningar inte helt och hållet är hennes egna. De springer ur den patriarkala föreställningsvärlden, som formar hennes uppfattning om kärlek, lycka, skönhet och självförverkligande. Det som verkar djupt personligt är i själva verket format av sociala förväntningar långt innan hon sätter ord på det som sitt förment personliga val. I dag skulle denna process kunna beskrivas som en social algoritm: ett nätverk av kulturella berättelser, bilder och normer som i det tysta påverkar alla våra ambitioner och fantasier. Dagens flöden i sociala medier och rekommendationssystem fungerar ungefär som de romantiska romaner Emma läser. De visar oss ständigt modeller för passion, framgång och lycka och lär oss inte bara vad vi ska önska oss, utan också hur vi ska önska oss det. Emmas tragedi består inte i att hon har alltför stora önskningar, utan i att hon strävar efter ideal som påtvingats henne. I den meningen är hon inget undantag, utan en påfallande samtida gestalt, fångad mellan löftet om individuell frihet och de osynliga krafter som formar hennes önskningar.

Oliver Frljić, en av Europas mest framstående regissörer, ofta kallad teaterns provokatör av kritiker, skapade *Förvandlingen*, ett verk baserat på Franz Kafka, vid Litauens nationella dramatiska teater. Nu presenterar han en ny bearbetning och ett nytt verk baserat på Gustave Flauberts roman *Madame Bovary*. Enligt regissören är Emmas undergång i romanen varken ett moraliskt misslyckande eller ett offers öde. Den uppstår ur en motsättning som ligger i tillvarons kärna: huvudpersonen uppmuntras att önska sig frihet, romantik och självförverkligande, men det samhälle som skapar dessa önskningar erbjuder samtidigt få möjligheter att förverkliga dem. Emmas kamp står mellan det hon har fått lära sig att vilja ha och det världen låter henne bli.

”I stället för att döma Emma undersöker föreställningen de mekanismer som skapar henne. Den betraktar *Madame Bovary* inte bara som berättelsen om en kvinnas brist på tillfredsställelse, utan också som en undersökning av de samhällskrafter som formar våra önskningar. Emmas öde visar hur identitet, fantasier och ambitioner formas av de berättelser vi ärver innan vi inser att de är våra egna. En annan anledning till att verket känns så samtida är att vi aldrig helt vet vems röst vi hör. Ibland verkar en mening tillhöra berättaren, för att plötsligt låta som Emmas tanke, en social klyscha eller till och med vårt eget omdöme som läsare. Flaubert suddar ständigt ut dessa gränser och gör det svårt att skilja observation från önskan, ironi från uppriktighet eller kritik från identifikation. I stället för att tala om för oss vad vi ska tycka om Emma drar romanen in oss i det språk som formar henne”, säger Ada.