Platon: Dialoger

Föreställningen bygger på verk översatta från antikgrekiska: Platons *Symposion* och *Sokrates försvarstal* (översatta av Merkelis Račkauskas), *Staten* (översatt av Jonas Dumčius) och *Gorgias* (översatt av Tatjana Aleknienė), samt utdrag ur Xenofons *Memorabilia* (översatt av Vanda Kazanskienė) och Aristofanes *Grodorna* (översatt av Antanas Dambrauskas).

Den unga regissören Motiejus Ivanauskas föreställning utgår från tankarna och diskussionerna hos hans lärare Sokrates, så som de återges av Platon. Motiejus Ivanauskas, som nyligen tog examen i skådespeleri vid Litauens musik- och teaterakademi, säger: ”Mycket tyder på att ’den gyllene medelvägen’ ofta är viktig i livet. Med andra ord: balans mellan två motsatta poler. Det gäller psykologi och politik, liksom den nya föreställningens uppbyggnad. Det som väcker uppmärksamhet i ’Dialoger’ är att Sokrates lära tycks uppmana oss att sträva efter ’eviga värden och dygder’ – att odla visdom, måttfullhet och viljestyrka – samtidigt som vi känner den ’fria’ atmosfären i det antika Grekland och Sokrates ironiska inställning till sig själv, sina samtalspartner och de reflektioner han själv lägger fram. Det gör genast att vi känner välvilja mot honom, eftersom Sokrates inte anser sig veta allt; han lyfter helt enkelt fram vissa problem, så att de blir tydliga för alla.”

Sokrates – huvudpersonen i ”Dialoger”, spelad av Vytautas Anužis – skulle utan omsvep säga till sina samtida vad han tyckte om dem och deras handlingar. Han underbyggde sina resonemang med bestämda argument och lämnade ofta sina samtalspartner frustrerade när de insåg att de inte längre kunde säga emot. Motiejus Ivanauskas säger dock att han inte vill skapa ett mästrande verk eller använda Sokrates visdom som måttstock för sanningen (något som Sokrates själv förmodligen skulle ha invänt mot, eftersom han mer än en gång sade: ”Jag vet att jag ingenting vet”). En mer berörande metod, tycker han, är att låta episoderna helt enkelt ”flyta” bland publiken och lämna utrymme för att skratta, tycka annorlunda eller kanske hålla med.

”Dialogers” form lämpar sig särskilt väl för teatern. Som bekant ställde Sokrates precisa frågor när han talade med människor. Frågorna fick samtalspartnern att tydligt se att hen motsade sig själv och att erkänna att hen hade fel. Den något arkaiska stilen i dessa dialoger kan låta exotisk, men den ger möjlighet att upptäcka – och sedan lyfta fram – den komiska sidan av Sokrates samtal.

Föreställningen stöds av: Föreställningen ingår i kulturpassprogrammet vid Litauens kulturministerium.