Baserad på Gustave Flauberts roman: Madame Bovary

Bearbetning översatt från engelska av Agnė PULOKAITĖ

”Hon ville ha en son; (...) hon skulle ha döpt honom till George, och tanken på att föda en pojke kändes som en sedan länge efterlängtad hämnd för all hjälplöshet i hennes tidigare liv. En man är åtminstone fri (...) Hon födde en söndag vid sextiden på morgonen, medan solen gick upp. ’Det är en flicka!’ sa Charles.”

En av anledningarna till att Gustave Flauberts roman *Madame Bovary* fortfarande är så aktuell är att huvudpersonen Emmas önskningar inte helt och hållet är hennes egna. De härrör från en patriarkal föreställningsvärld som ger ord åt hennes uppfattning om kärlek, lycka, skönhet och självförverkligande. Det som verkar djupt personligt formas i själva verket av sociala förväntningar långt innan hon benämner det som sitt förment personliga val. I dag skulle denna process kunna beskrivas som en social algoritm: ett nätverk av kulturella berättelser, bilder och normer som i det tysta påverkar alla våra förhoppningar och fantasier.

Dagens flöden på sociala medier och rekommendationssystem fungerar som de romantiska romaner Emma läser. De presenterar ständigt förebilder för passion, framgång och lycka och lär oss inte bara vad vi ska längta efter, utan också hur vi ska göra det. Emmas tragedi ligger inte i överdrivna önskningar, utan i att hon strävar efter ideal som påtvingats henne. I den meningen är hon inget undantag, utan en förvånansvärt samtida gestalt, fångad mellan löftet om individuell frihet och de osynliga krafter som formar hennes önskningar.

Oliver Frljić, en av Europas mest framstående regissörer, ofta kallad teaterprovokatör av kritiker, skapade *Förvandlingen* på Litauens nationalteater, baserad på Franz Kafkas verk. Nu presenterar han en ny bearbetning och ett nytt verk baserat på Gustave Flauberts roman *Madame Bovary*.

Enligt regissören är Emmas undergång i romanen varken ett moraliskt misslyckande eller ett offers öde. Den uppstår ur en motsägelse som ligger i tillvarons hjärta: hon uppmuntras att längta efter frihet, romantik och självförverkligande, men det samhälle som skapar dessa önskningar erbjuder samtidigt få möjligheter att förverkliga dem. Emmas kamp står mellan det hon har lärt sig att vilja och det världen tillåter henne att bli.

”I stället för att döma Emma utforskar den här uppsättningen de mekanismer som formar henne. Den närmar sig *Madame Bovary* inte bara som berättelsen om en kvinnas liv som inte blev som hon önskade, utan också som en undersökning av de samhällskrafter som formar våra önskningar. Emmas öde visar hur identitet, fantasier och ambitioner formas av de berättelser vi ärver innan vi inser att vi gör dem till våra egna.

”En annan anledning till att verket känns så samtida är att vi aldrig helt vet vems röst vi hör. Ibland verkar en mening tillhöra berättaren, för att plötsligt låta som Emmas tanke, en social kliché eller rentav vårt eget omdöme som läsare. Flaubert suddar ständigt ut dessa gränser och gör det svårt att skilja iakttagelse från begär, ironi från uppriktighet eller kritik från identifikation. I stället för att tala om för oss vad vi ska tycka om Emma drar romanen in oss i det språk som formar henne”, säger Ada.