Laura Kutkaitė: Tiresias bröst

I sin andra uppsättning på Litauens nationaldramatiska teater tar Laura Kutkaitė avstamp i den franske poeten, dramatikern och romanförfattaren Guillaume Apollinaires (1880–1918) surrealistiska verk ”Tiresias bröst”. För sin debut, ”Sirenernas tystnad”, utsågs hon till bästa unga europeiska regissör vid festivalen Fast Forward i Dresden 2022. Tillsammans med skådespelarna skapar hon en ny text utan att binda sig till originalpjäsen. Tillsammans med det kreativa teamet och skådespelarna skapar hon en surrealistisk värld av associationer, vars logik ibland liknar världen omkring oss mer än vi kanske skulle önska.

I G. Apollinaires verk gör en blåansiktig gestalt, Thérèse, uppror mot sin make. Hennes skägg och mustasch växer, och hon ropar ut hur manlig hon känner sig. Thérèse blir Tiresias (en blind profet i den grekiska mytologin), så Thérèses make beslutar sig för att själv föda barnen. I slutet av verket återvänder Thérèse till den hon hade flytt ifrån.

”När jag läste pjäsen berördes jag djupt av två saker: skildringen av en kvinna som stark endast när hon är man, och reduceringen av en kvinna till hennes livmoder. Och kanske mer än något annat Thérèses återkomst till sin make. Jag vill försänka publiken i en kalejdoskopisk koreografisk dröm byggd på associationer. Jag är intresserad av att skapa föreställningen som en scenisk dikt. Jag vill skicka tillbaka Thérèse till Maken ännu en gång, möta en äldre Thérèse och fråga henne: skulle hon ångra det steget? Skulle hon känna ånger? Detta blir en nästan obesvarbar retorisk fråga, förknippad med människors föreställningar och påtvingade sociala konstruktioner, och med djupt rotade idéer om kvinnlighet och manlighet.

”På grund av min tydliga feministiska hållning liknar mina föreställningar manifest, men det finns alltid en tår i dem. I hjärtat av detta verk finns ett djupt tvivel på själva handlingen att skriva ett manifest. I den här föreställningen slår jag inte fast något; jag ställer frågor. Därför känner jag hopp för första gången. Jag vill att ’Tiresias bröst’ (jag amputerar skoningslöst ett av Apollinaires bröst) ska vara en dialog om kön, dissident sexualitet och rätten till sin egen kropp. Vi måste ständigt kämpa för rätten till våra egna kroppar, eftersom de också har en offentlig dimension. Kroppen, som den mest radikala formen av vår samtid, är i teatern och bortom den ett socialt fenomen i dag, ett slagfält. I föreställningen blir den det främsta rum där vi ställer frågor genom krigets skoningslösa metafor”, säger regissören Laura Kutkaitė.