Φ Filosofiklubben #08 · Växa i anden?

Vid vår förra träff kom vi att prata om tidsbrist, familj, ungas framtidssyn, frihet, värderingar, utbildning, kultur och socialt ansvar. När jag ser tillbaka tycker jag att allt detta mynnar ut i en större fråga: I vilken sorts kultur lever vi egentligen i dag, och vilken sorts kultur för vi vidare till nästa generation?

Kultur är inte bara konst, litteratur eller konserter. Kultur är också det vi betraktar som normalt. Hur vi arbetar. Hur vi använder vår tid. Vad vi kallar framgång. Hur vi uppfostrar barn. Vad vi anser vara viktigt i skolan. Vad vi belönar och vad vi helt enkelt vänjer oss vid.

Och vår tid är full av paradoxer. Tekniken hjälper oss att arbeta, men ändå verkar tiden aldrig räcka till. Utbildningen ger oss mer kunskap än någonsin, men vi frågar oss fortfarande om vi lär ut tillräckligt om vad det innebär att vara människa. Vi har ett enormt utbud av valmöjligheter, men det betyder inte automatiskt att vi vet bättre vad vi vill eller varför. Vi har fler bekvämligheter, tjänster och möjligheter, men vi ägnar en stor del av vår vakna tid åt att sköta allt detta.

Ja, mycket har blivit bättre. Att något gott har en baksida betyder inte att det goda försvinner.

Redan 1705 skrev Bernard Mandeville i The Grumbling Hive: or, Knaves Turn’d Honest om ett samhälle där fåfänga, konkurrens, längtan efter lyx och viljan att få mer kan få ett ovanligt välmående och resursstarkt bisamhälle att sätta sig i rörelse. Hans obekväma iakttagelse var att motiv som inte betraktas som dygder hos en enskild person kan göra ett helt samhälle mycket arbetsamt och rikt. Mer än trehundra år senare känns något i detta fortfarande mycket bekant …

Tammsaare tillför ytterligare ett obekvämt lager. Hans verk från 1934, „Õnnelikest ja õnnetuist aegadest“, påminner oss om att inte ens ett bättre system automatiskt gör människor bättre. Att ha ett eget land gjorde inte slut på egenintresse, maktbegär, avund eller andra mänskliga svagheter. Ideal är en sak; en verklig människa, med sina behov, rädslor och motsägelser, en annan. Vi vet hur vi bygger allt mer komplexa system, men samma människa följer alltid med på köpet.

Hur ofta frågar sig en människa: vad, eller vem, är hela den här apparaten till för? Är meningen med människolivet att bli allt skickligare på att verka inom den – att uppnå mer, anpassa sig bättre, göra de rätta valen och förbättra sin position? Eller kan det innebära något mer vidsträckt att vara människa? Kan världen vara mer än en plats att använda, organisera, konsumera och forma efter våra behov? Kan en annan människa vara mer än en roll i vårt liv, naturen mer än en resurs och tiden mer än en enhet som ska fyllas så effektivt som möjligt?

Här kommer jag ofta att tänka på Jakob Hurts tanke från 1870: ”Eftersom vi aldrig kan bli stora i fråga om styrka eller antal måste vi bli stora i anden, i vår kultur.” Mer än 150 år senare tycker jag fortfarande att det är en mycket bra fråga. Inte att bli större enbart i betydelsen att ha mer, röra sig snabbare och nå högre, utan i fråga om hur vidsträckt vi kan uppfatta världen, hur stort ansvar vi kan ta på oss och hur långt vår uppmärksamhet sträcker sig bortom oss själva och vår egen tid.

Hartmut Rosa använder begreppet resonans: en relation till världen där vi inte försöker kontrollera allt eller lägga det under oss, utan kan bli genuint berörda av något och i vår tur svara på det. Det kan handla om en relation till en annan människa, vårt arbete, naturen, musik, en plats, historien eller en stor fråga – något vars värde inte enbart beror på hur användbart, mätbart eller lönsamt det råkar vara.

Kanske kan Hurts uppmaning att ”bli stora i anden” i vår tid betyda att människans värld blir större än hennes egen bekvämlighet, framgång och omedelbara behov. Och om vi ser på det så, kan vi då ana hopp?

Vi behöver inte vänta på att hela världen ska förändras. Kultur växer fram ur det vi själva ägnar uppmärksamhet åt, det vi visar våra barn, de relationer och platser vi tar hand om och de spelregler vi inom vår egen räckvidd vägrar ta för givna.

Det är detta vi vill reflektera över tillsammans vid nästa träff i Filosofiklubben. Vad i vår nuvarande kultur är värt att bevara och föra vidare? Vad kan vår generation tryggt släppa taget om? Och var finns vårt eget verkliga handlingsutrymme mitt i dessa storskaliga processer?

Kom med dina erfarenheter, frågor och tankar. Du behöver inte ha färdiga svar – det intressanta är att se om något gemensamt börjar växa fram ur olika perspektiv.

Vi ses den 1 november kl. 17.30 på Pärnu Vabakonna Maja, Lai 14.

Träffens arrangör Agnes Sirg: ”Jag har försökt förstå varifrån vi kommer, var vi befinner oss nu och vart vi är på väg. Jag har helt enkelt observerat, pratat med människor och utforskat olika synsätt och världsbilder, en del inspirerande, andra dystra. Det som intresserar mig mest är vad jag ska göra med den här kunskapen och de här insikterna – även mina egna – i livet.”

Deltagandet är gratis, men anmäl dig gärna via Fienta. Antalet platser är begränsat så att samtalet kan fortsätta i en cirkel där alla som vill får möjlighet att dela sina tankar. Om du har tid får du också gärna ta med något litet till det gemensamma bordet!

Φ Tid och plats
Söndag 1 november 2026, kl. 17.30–19.30
Pärnu Vabakonna Maja, Lai 14, Pärnu

ΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦΦ

Vad är Filosofiklubben för en plats?

Filosofiklubben är en plats för människor som inte kan låta bli att gång på gång fråga sig varför vi lever som vi gör :) För dem som lägger märke till hur våra idéer och sociala normer förändras över tid och är nyfikna på vad som formar förändringarna. För människor som har funderat över människans natur, medvetandet, livets mening eller hur samhället fungerar och som genom sina livserfarenheter, sin läsning eller sitt andliga sökande har utvecklat egna förståelser. För dem som vill fortsätta utforska frågorna och höra vilka slutsatser andra har kommit fram till.

Mycket olika världsbilder och livsfilosofier kan mötas runt vårt bord. Det är intressant att utforska skillnaderna när vi vill förstå hur andra resonerar. Filosofiklubben formas av deltagarnas frågor, iakttagelser och erfarenheter. Vi hoppas att alla tar med sig något från sin egen tankevärld till samtalet. Det kan vara en noga genomtänkt ståndpunkt, en motsägelse som man ännu inte lyckats förklara eller en fråga som man knappt kan sätta ord på.

Du behöver inte ha studerat filosofi eller känna till någon särskild filosofisk skola, men om du har sådana kunskaper är du varmt välkommen! Det viktiga är ett genuint intresse för att förstå världen och oss själva, och en vilja att tänka lite längre tillsammans med andra.

Vid varje träff finns ett fokusämne och en samtalsledare. I slutet kommer vi gemensamt överens om vad vi ska prata om nästa gång och frågar om någon vill leda nästa samtal (helt frivilligt). Vi ses en gång i månaden, den första söndagen varje månad!

Pärnu Vabakonna Maja
Lai 14, Pärnu
info@vabakonnamaja.ee
554 5412

(Parkering i Europarks område: 2 timmar gratis med parkeringsskiva. Betalparkering via sms till 1902 (bilens registreringsnummer) EP 74 – 30 min / €1, hela dagen €8.)