Vart går jag när det inte finns någonstans kvar att gå?

En performativ undersökning av eskapism och behovet av att fly – och en ärlig blick på var denna impuls börjar. En föreställning om människor som känner sig isolerade och alienerade i sin vardag. De längtar efter förändring men vet inte var de ska börja. De drömmer om att fly till en plats där de inte behöver ta ställning till allting på en gång – en plats där bekymmer och regler inte kan följa efter. När världens brus blir outhärdligt framträder en vision av ett rum som kallas Tunnel. Det är en underjordisk labyrint av trappor som leder nedåt, mörka korridorer och bortglömda rum. Långsamt men säkert börjar denna vision tränga undan deras verklighet. Tunnel blir en besatthet och en väg ut – en lösning på något som verkar omöjligt att lösa. Någonstans i labyrintens djup finns ett rum där tiden står stilla och tystnaden råder.

På scen: Grete Jürgenson, Ilo-Ann Saarepera, Elise Metsanurk, Juhan Soon, Germo Toonikus

Manus och regi: Kirill Havanski
Dramaturg: Andreas Aadel
Scenograf: Riin Maide
Videokonstnär: Péter Kollányi
Ljudkonstnär: Dominik Hisslinger (DE)
Ljusdesigner: Oskar Harding
Affischfoto: Agate Tūna (LV)
Producenter: Lisanna Annus, Marie Valgre

Premiär den 23 oktober 2026 i stora salen på Tartu Uus Teater.