Madagaskar

Älskad av publiken har ”Madagaskar” spelats på Vilnius statliga lilla teaters scen i två decennier. Föreställningens framgång beror framför allt på den fängslande handlingen, de uppfinningsrika situationerna och den mästerliga dialogen, skriven på ett autentiskt språk från 1900-talets första hälft. Uppsättningen bygger på en pjäs av Marius Ivaškevičius, numera en välkänd litauisk dramatiker, som skildrar Litauen på ett originellt, självironiskt och intellektuellt sätt och blottlägger en genuin litauisk syn på sig själv och världen.

För detta verk om litauiska utopier ”fann” författaren en unik, icke-legendomspunnen gestalt från 1900-talets första hälft: geografen, resenären, geopolitikern och samhällsprofilen Kazys Pakštas, kallad ”propagandaminister utan ministertitel”, ”en kämpe för ett fritt Europa”, ”Ulysses”, ”en patriotisk virvelvind”, ”nationens härold” och ”nationens apostel”. Han jämfördes med samhälls- och kulturpersonen J. A. Herbačiauskas, filosofen S. Šalkauskis och till och med USA:s president A. Lincoln. När han anade Litauens öde föreställde han sig att flytta landet till ett afrikanskt land och där skapa ett ”reservhemland”.

I den första delen av regissören Rimas Tuminas uppsättning, som får publiken att skratta hjärtligt, ligger fokus främst på Kazimieras Pokštas (skådespelarna Tomas Rinkūnas och Ramūnas Cicėnas) och hans vansinniga idé om att ”samla litauerna för massemigration” till Afrika. Den andra delen tillhör i högre grad Salė (skådespelaren Indrė Patkauskaitė) och hennes dramatiska öde; hennes förebild är den känsliga poeten Salomėja Nėris. ”Madagaskar” tycks omforma myten om S. Nėris och göra Salė till jämlike med utopisten K. Pakštas. I den andra delen ekar också kraschen med ”Lituanica”, som flögs av S. Darius och S. Girėnas, liksom krig och ockupation.

Bland de andra historiska gestalter som nämns i uppsättningen finns Emilija Kvedaraitė, elev till författaren V. Mykolaitis-Putinas och vän till S. Nėris, samt den berömde franske författaren och diplomaten av litauiskt ursprung O. Milašius (Oscar Milosz), kusin till den Nobelprisbelönade författaren Č. Milošas. Enligt uppsättningens regissör, R. Tuminas, är det viktigaste när man skapar teater uppfinningsrikedom – inte att komma på hur den ena eller andra scenen ska iscensättas, utan själva uppfinningsrikedomen. Den gör det möjligt för teatern att födas var som helst. På teatern ska publiken känna sig som om den är på fest och njuta av betydelsernas lager, samtidigt som den anar att festen inte varar för evigt och kommer att ta slut.