Trukdis

”Trukdis” – vad händer när en människa börjar följa sin känslighet och intuition i en värld där allt har sina egna regler, tydliga förväntningar och principer för hur man ska vara? Det är frågan som väcks av en av den yngre generationens mest framstående och fängslande teaterregissörer, Justinas Vinciūnas, som 2025 tilldelades Golden Stage Cross för bästa nya konstnär. Hans konstnärliga bana omfattar två uppsättningar baserade på verk av Nobelpristagare i litteratur, en uppsättning baserad på afrikansk dramatik och ett verk baserat på en journalistisk krönika.

Föreställningen växte fram genom en undersökning av livet hos en av de mest särpräglade rösterna i dansk litteratur, Tove Ditlevsen, och motiv från hennes roman Ansikten (1968). Dessa inslag blev den kreativa utgångspunkten, och deras teman formade föreställningens dramatiska ryggrad.

I centrum står Lisė Mundus, en konstnär som är utmattad av verkligheten omkring sig. När hon känner att världen runt henne börjar svaja och i sin konkretion närma sig det absurda, börjar Lisė leta efter en spricka – ett utrymme där ansträngningen i att ”vara någon” ger vika för ett efterlängtat lugn: att få vara tillräcklig, utan ständig bedömning eller pressen från en annan människas medvetande. Men varje steg mot frihet har ett pris. Och oftast är priset personen bredvid dig.

I den här föreställningen får romanens gestalter självbestämmande: de är inte längre bundna av handlingen i Ansikten, utan hamnar i andra situationer eller delar tankar som romanen tycks lämna outsagda. Föreställningen byggs därför kring lek, där en gestalt går bortom gränserna för sina egna ord. Romanens självbiografiska karaktär suddar också ut gränsen mellan författaren och den gestalt hon skapar. Detta blev en hörnsten i föreställningen, där gränsen mellan gestalt och skådespelare är tydligt odefinierad.

Dessa principer leder till skapandet av ett märkligt teatraliskt språk, nästan helt modellerat på vardagliga situationer, som tycks bjuda in oss att se längtan efter frihet dold under den skenbara verkligheten. ”Trukdis” bjuder in publiken till samtal: vilket pris får troheten mot principerna för den egna personliga sanningen? Är det en skapande eller destruktiv kraft att lita på sin känslighet? Och till sist: kan det som verkar vara ett hinder inom oss vara en möjlighet att åter tända den livspassion vi någonstans längs vägen har förlorat?