Escaped Alone

”När världen gick under lämnades fyra kvinnor ensamma. Det är oklart var de befinner sig. Det kan vara skärselden. Det kan vara en teater. Det kan vara världen som återstår efter en katastrof. En plats mellan liv och död. Eller kanske är det inte en plats vi över huvud taget kan känna igen. Svaret är inte viktigt. Det viktiga är att de är här. De vet inte exakt vad som hände. De vet inte om det fortfarande finns något annat bortom dem själva. De minns sina tidigare liv, men det är oklart hur mycket av minnena som är verkliga och hur mycket som kommer från fantasin, förvrängda upplevelser eller ett försök att bevara en värld som kanske inte längre finns. Ändå beter de sig som om den världen fortfarande fanns. De pratar. Väntar. Grälar. Minns. Skrattar. Skapar regler. Upprepar sig. Utför olika handlingar. Av det som återstår försöker de skapa någon sorts ordning. De fortsätter att återskapa världen för att slippa erkänna att den är borta. Det här är inte en pjäs om katastrofen. Det är en pjäs om människor som lever efter en katastrof men ändå vill leva som om den aldrig hade inträffat. En kollektiv oro, en känsla av att samhället och civilisationen faller samman. Pjäsen utforskar inte själva katastrofen, utan människans förmåga att anpassa sig till den. Hur lever vi i en värld som om vi inte märker att den brinner? Hur kan vi skratta, prata och gräla om vardagens småsaker samtidigt som vi innerst inne känner hur skört systemet vi lever i är? Hur blir katastrofen vardag? Och hur länge kan en människa leva med att låtsas som om ingenting händer? De fyra kvinnorna fortsätter att skapa en värld på nytt av det som fortfarande finns kvar. Men det kanske inte är en värld vi känner igen. Den kan vara fragmentarisk, förvrängd, absurd. Saker kan bli något de aldrig har varit. Kroppen kan bli ett rum. Pjäsen blir en radikal handling: inte en teater om produktivitet, utan om överlevnad. Inte berättandet av en historia, utan människors ansträngning att inte bli galna. Inte ett återskapande av världen, utan ett försök att övertyga sig själva om att världen fortfarande finns. De fyra kvinnorna skapar sin egen verklighet av resterna av sina tidigare liv, säger pjäsens regissör och scenograf Artūras Areima. ”Escaped Alone” (2016), av en av vår tids mest betydelsefulla dramatiker, Caryl Churchill (född 1938), är ett samtal mellan fyra kvinnor om dagens värld och hot som är verkliga – eller kanske inbillade. Trots att pjäsen skrevs för tio år sedan är Churchills verk särskilt aktuellt i dag, eftersom det berör teman som hänger samman med vår tids rädslor: klimatkrisen, social isolering samt politisk och psykologisk instabilitet. I den här pjäsen riktar den brittiska dramatikern, känd för verk som utforskar maktmissbruk och kvinnors försök att agera inom mansdominerade system, blicken mot människans maktlöshet. Regissören väljer att tala om svårigheter med humor och bjuder in publiken att ta ett steg tillbaka och betrakta sig själv utifrån. Under denna svåra tid för Litauen och hela världen – med krig och ett spänt geopolitiskt läge, ekologiska hot till följd av den globala uppvärmningen och föroreningar samt faror som den digitala världen medför – kommer pjäsen att bjuda in publiken att fundera över vad …