Flickan med ett gevär

Det här är berättelsen om en flicka som heter Magdė. I slutet av andra världskriget deporterades hennes föräldrar och hela hennes familj till Sibirien, när ryssarna anlände efter att tyskarna dragit sig tillbaka. Med hjälp av sin lärare, som också är partisan, flyttar flickan in i en bunker och blir själv partisan. Hon räddar mer än en människas liv. Berättelsen bygger på minnen från vittnen och frihetskämpar från den tiden, historiskt material och en tidigare partisankurirs berättelse om en flicka som under en tid bodde i en bunker tillsammans med partisaner. Pjäsen handlar därför om de mest utsattas – barnens – mod i kritiska situationer och deras överlevnadsinstinkt. Trots svåra personliga erfarenheter och den historiska bakgrunden är berättelsen varm och humoristisk. Magdė har vuxit upp på en enda dag och bekänner för en utskuren Rūpintojėlis att hon är en riktig fegis. Ändå accepterar hon modigt sin nya verklighet och det okända, utan att veta vad partisaner eller bunkrar är. Mod innebär trots allt inte att man är orädd. Det innebär att man möter sin rädsla och handlar. Pjäsen är full av händelser och bevarar samtidigt bokens humoristiska berättarton: Magdė och hennes lärare, de enda som överlevde explosionen i bunkern, återger de händelser de minns. Publiken blir en del av berättelsen och hjälper till att berätta denna gripande överlevnadshistoria. ”Både tonsättaren och jag växte upp med att höra våra föräldrar berätta om våra far- och morföräldrar som var partisaner, så ämnet är mycket personligt för mig. Det är svårt att hitta en familj i Litauen som inte berörts av kriget – genom deportationer eller försök att göra motstånd. I dagens globala sammanhang måste de här berättelserna berättas om och om igen, för när vi lyssnar på dem påminns vi om att det är värt att försvara våra värderingar även mot en mycket starkare fiende, eftersom vi är fria i dag”, säger pjäsens regissör.