Flickan med ett gevär

Det här är berättelsen om en flicka som heter Magdė. Hennes föräldrar och hela familjen deporterades till Sibirien i slutet av andra världskriget, när ryssarna kom efter att tyskarna hade dragit sig tillbaka. Med hjälp av sin lärare, som också är partisan, tar flickan sin tillflykt till en bunker och blir själv partisan. Hon räddar mer än en människas liv. Berättelsen bygger på vittnesmål från människor som var med och frihetskämpar från den tiden, historiskt material och en före detta partisanbudbärares berättelse om en flicka som bodde med partisaner i en bunker en tid. Pjäsen handlar därför om de mest utsattas mod – barnens – i kritiska situationer och deras överlevnadsinstinkt. Trots svåra personliga erfarenheter och den historiska bakgrunden är berättelsen varm och spirituell. Som vuxen erkänner Magdė för en snidad Rūpintojėlis-figur att hon är en fruktansvärd fegis. Ändå tar hon modigt sin nya verklighet och det okända till sig, utan att veta vad partisaner eller bunkrar är. Mod handlar trots allt inte om att vara orädd. Det handlar om att möta sin rädsla och handla. Den händelserika pjäsen bevarar bokens spirituella ton. Magdė själv och hennes lärare, de enda två överlevande efter att bunkern förstördes, återberättar händelserna de minns. Publiken blir en del av berättelsen och hjälper till att berätta denna gripande överlevnadshistoria. ”Både tonsättaren och jag växte upp med att lyssna till våra föräldrars berättelser om våra partisanfar- och morföräldrar, så ämnet är mycket personligt. Jag kan inte föreställa mig att det finns någon familj i Litauen som inte har berörts av krig – genom deportationer eller försök att göra motstånd. I dagens värld måste de här berättelserna berättas om och om igen, för när vi lyssnar på dem påminns vi ännu en gång om att det är värt att försvara våra värderingar även mot en mycket starkare fiende, eftersom vi är fria i dag”, säger pjäsens regissör.