Ankan, döden och tulpanen

Döden finns alltid i närheten, för säkerhets skull. Men det är inte hon som för med sig olycka – det är livet ... Och livet för förstås också med sig sådant som är gott: vänskap, samtal, lekar och värmen som följer med dem. Det kan verka lite märkligt, men när vi lär känna döden lär vi också känna livet, och vice versa. Därför är det mycket bättre att prata om sådana saker än att gömma sig eller springa iväg någonstans där ingen vet. Dockteaterföreställningen ”Ankan, döden och tulpanen” vill visa hur viktiga sådana samtal är och introducera barn till livets slut som en naturlig del av naturens kretslopp och som en nödvändig motvikt till livet.

Författaren till boken ”Ankan, döden och tulpanen”, som gavs ut 2007, är den välkände tyske författaren och illustratören Wolf Erlbruch. År 2006 tilldelades han H.C. Andersen-medaljen, och 2016 vann han det mest prestigefyllda internationella priset för barnlitteratur, Astrid Lindgren Memorial Award. ”Ankan, döden och tulpanen” har översatts till fler än 20 språk och blev 2018 tillgänglig för läsare i Litauen tack vare översättaren Rūta Jonynaitė.

Jūratė Trimakaitė, en dockspelare verksam i Frankrike och Litauen, är redan bekant för ”Lėlės” publik genom uppsättningen ”Direction” från 2017, som spelades på Stora scenen för vuxna och unga och nominerades till en Golden Stage Cross. Samma team som regissören samlade för ”Direction” skapar också den här nya uppsättningen: scenografen Cerice Guyon (Frankrike), kompositören Thomas Demay (Frankrike) och ”Lėlės” skådespelare Sigita Mikalauskaitė, Lijana Muštašvili, Asta Stankūnaitė och Deivis Sarapinas. Skådespelarna Erika Gaidauskaitė och Elvyra Piškinaitė samt ljusdesignern Felix Battailon (Frankrike) medverkar också.

Så här säger uppsättningens regissör och dockspelare Jūratė Trimakaitė: ”När vi pratar om döden pratar vi vanligtvis om livet och dess värde. När jag satte upp den här föreställningen ville jag därför visa döden som en naturlig process i naturen, en del av dess kretslopp och en förändring som livet behöver. Om vi inte själva gjorde allting så komplicerat skulle vi trots allt ha mycket lättare att ta oss igenom vissa saker och betydligt färre fobier ... Det jag tycker bäst om med Erlbruchs bok är att den inte ger några svar: när vi pratar om det här ämnet kan vi egentligen bara fundera och diskutera.”