Dimma

”Dimma” är ett drömlikt psykologiskt drama där verkligheten blandas med minnets, fantasins och magins världar. Pjäsen berättar historien om en ung kvinna vid namn Ema. Efter många år återvänder Ema för att besöka sitt barndomshem, där hon minns att hon var lycklig och trodde på morgondagen. Men en familj som hon inte känner har bott där en tid. Ema lär känna dem på ett trevligt sätt, och de bjuder in henne. Så hamnar hon i sitt barndomsrum...

Försök föreställa dig att du bor med din älskade familj i ett hemtrevligt hem och att en främling en dag dyker upp i dörröppningen till din lägenhet och helt apropå nämner att det här brukade vara hennes barndomshem. Du bjuder vänligt in din oväntade gäst, och hon bestämmer sig för att inte gå. Vad skulle du göra?

Föreställ dig nu att du en sen höstkväll, överväldigad av djup ensamhet, råkar befinna dig nära ditt barndomshem. Du tittar upp mot det upplysta fönstret till ditt barndomsrum och står innan du vet ordet av vid dörren till ditt forna hem… Du behöver så lite: bara ett kort samtal med en annan människa, ett stilla möte med dina barndomsminnen, med en tid då tron ännu levde. Tron på världen, på människor, på din obestridligen ljusa framtid. Men det hemmet är inte längre ditt, och människorna som bor där vill inte ha dig i närheten… Vad skulle du göra?

Pjäsens skapare bjuder in publiken att se samma berättelse två gånger, ur olika perspektiv. Kan det vara så att varje berättelse kan ses på två, tre, eller kanske tusen eller en miljon olika sätt? Det visar sig att detta faktiskt är möjligt, åtminstone när en berättelse ligger höljd i dimma. I dimman blir konflikter och dialog alltmer flyktiga, medan gränserna mellan rollfigurerna och världen omkring dem suddas ut. Publiken bjuds in i det kollektiva omedvetnas universum – en plats där det varken finns ett ”jag” eller ett ”du”, bara en evig väv av medvetande som existerar bortom alla personliga gränser. Det är en plats, eller kanske ett tillstånd, där orden förlorar sin betydelse och bara tystnaden återstår: en förbindelse mellan varande och icke-varande. Det enda beständiga är ”ingenting”, som erbjuder frihet och evighet.

Är det möjligt att återvända till sitt förflutna? Kan det förflutna och nuet kollidera utan att förstöra varandra? Sökandet efter svar på dessa frågor inspirerade A. Špilevojus, skapare av pjäserna ”Bagadelnia” och ”Pakeliui”, att fördjupa sig i ”Dimma”, där det är mycket svårare att se världen än att känna den.

Premiär: 15 och 16 november 2024
Publikationer: Recension: Finansierad av: