Operadikt: Trasten – grön fågel

Bronius Kutavičius, Sigitas Geda

Operadikten TRÄSTEN – GRÖN FÅGEL

Regissör: Jonas Vaitkus
Musikalisk ledare och dirigent: dr Imantas Jonas Šimkus
Scenograf: Arvydas Gudas
Kostymdesigner: Kristina Kruopienytė
Koreograf: Inga Fontez-Sakurako

Roller och medverkande:
Trasten – Arminas Skirvainis
Kvinno-fågeln – Salomėja Petronytė
Präster, kvinnor och män – Panevėžys musikteaters kör
Orgelstämma – Arsenijus Esaulkov
Panevėžys musikteaters orkester, chefdirigent E. Pehk
Folkmusikensemble från Panevėžys musikskola

När människan återvände till fågeln gick fågeln till människan.

Operadikten ”Trasten – grön fågel”, skapad av de framstående konstnärerna Bronius Kutavičius och Sigitas Geda, blottlägger ordens subtila poetiska kraft, naturens och kärlekens urkraft, musikens skönhet och den nationella historiens betydelse. I regissören Jonas Vaitkus uppsättning förvandlas bilden av Strazdelis (Antanas Strazdas-Drazdauskas), böndernas bard, formad av vingarnas metafor, poetens fågellika efternamn och hans särpräglade personlighet, till gestalten Människo-fågeln. Med olika uttrycksformer, dans, folkloristiska inslag och traditionella hymner skildrar uppsättningen hur man och kvinna förenas, själens djup, gränserna mellan naturen och mänskligheten och existensens mening.

Hösten 2023 återuppfördes ”Trasten – grön fågel” i Bronius Kutavičius hemstad, på Panevėžys musikteater. Precis som i den ursprungliga uppsättningen regisserades den av Jonas Vaitkus. Den här gången framförs operadikten live, utan inspelningar. Den musikaliska ledaren är Imantas Jonas Šimkus, en begåvad dirigent ur den yngre generationen.

Först skrev Sigitas Geda dikten ”Trasten” (1967). Tonsättaren Bronius Kutavičius skapade senare ett ovanligt oratorium, som han kallade ett ”ljuddrama”, och gav det därefter det nya namnet operadikten ”Trasten – grön fågel” (1980). År 1984 skapade Jonas Vaitkus, med dessa verk som grund, ett oförglömligt rituellt, sakralt skådespel på Kaunas dramatiska teaters scen. En filmversion av uppsättningen gjordes 1990.

Den tidens ”Trasten” tycktes bjuda in publiken att lämna ”politiken” och träda in i den rena konstens värld, och försjunka i en förfinad ström av vackra bilder som förenar den litauiska folkkonstens estetiska principer med den traditionella österländska teatern. I regissören Jonas Vaitkus uppsättning förvandlas bilden av Strazdelis (Antanas Strazdas-Drazdauskas), böndernas bard, formad av vingarnas metafor, poetens fågellika efternamn och hans särpräglade personlighet, till gestalten Människo-fågeln. Strazdas personlighet och verk har inspirerat många litauiska konstnärer att skapa framstående verk. Musikälskare känner också till Vytautas Kernagis komposition ”Trasten”, baserad på Gedas dikt med samma namn.

Bronius Kutavičius verk spänner över ett brett kulturellt sammanhang, frilägger lager av folkens historia och förhistoria, begravda i århundradenas djup, och ger form åt arketyper i det mytiska och religiösa medvetandet. Hans harmoniska, ibland intrikat konstruerade ljudsystem är alltid fyllda av liv och emotionell kraft. Kutavičius verk övervann misstrons barriärer och publikens motvilja mot samtida musik. Tonsättaren hämtade fritt inspiration ur ett brett spektrum av nutida kompositionstekniker, men det största inflytandet på hans stil hade den polyfona, upprepande vokaltekniken i de särpräglade sutartinės, traditionella flerstämmiga sånger som är utbredda i nordöstra Litauen. Detta var en medveten ”vändning” mot hedendomen, som också låg Geda nära andligen. Geda moderniserade litauisk poesi, medan Kutavičius blev en symbol för förnyelse inom musiken. Deras gemensamma verk är kanoniska milstolpar i den moderna litauiska konsten och gav upphov till ett nytt fenomen: hednisk avantgardism.

Projektet finansieras av Litauens kulturråd.