Kate Atwell: Big Data

Översatt från engelska av Ignas BEITSAS

I en värld av data, där varje steg vi tar kan registreras, bevaras och analyseras, har vi fortfarande rätt att bli bortglömda? Vad skulle vi offra i utbyte mot säkerhet, kontroll och frihet från teknik?

Regissören Augustas Gornatkevičius tar avstamp i den brittiska dramatikern Kate Attwells pjäs ”Big Data” och bjuder in oss att fundera över en samtida version av Faustmyten. Här får pakten med djävulen en ny form: massmedierna, marknaden och algoritmerna ersätter Mefistofeles, medan människor blir inte bara teknikens konsumenter utan också dess råmaterial – personuppgifter samlas ständigt in, analyseras och säljs till företag.

I centrum för föreställningen står en av många familjer: en bror och en syster, deras partner och deras föräldrar. En främling, M, träder stillsamt in i deras liv och blir snart en vän till familjen och förtrogen, någon som rollfigurerna kan öppna sig för och få stöd och förståelse av. Genom familjerelationer, särskilt relationerna mellan föräldrar och barn, skildrar pjäsen olika generationers erfarenheter, deras kommunikationssvårigheter och deras försök att bevara närheten i en snabbt föränderlig verklighet som styrs av digitala trender.

Rätten att bli bortglömd står också i centrum för verket – möjligheten att släppa taget om det förflutna, bevara sitt personliga utrymme och slippa ständigt definieras av sina digitala fotspår.

”Big Data” inbjuder oss att ompröva dagens människors förhållande till tiden. Datainsamling och algoritmiska förutsägelser tränger allt djupare in i det personliga utrymmet, våra relationer och minnen, och förvandlar till och med livets mest intima upplevelser till mätbar och observerbar information. Livets allt snabbare tempo tränger undan tystnaden, ritualerna och möjligheten att bara vara. I den digitala världen blir det allt svårare att lyssna till oss själva och uppleva tiden inte som en oändlig följd av händelser, utan som en meningsfull närvaro tillsammans med en annan människa. Kan vi fortfarande stanna upp, minnas och uppleva ögonblicket i stället för att bara reagera på en oändlig ström av yttre stimuli?