Karolis Kaupinis: Litauiska dödsrunor. Berättelsen om en föreställning

”Litauiska dödsrunor. Berättelsen om en föreställning” följer en grupp teaterarbetare som försöker återskapa en legendarisk uppsättning och därigenom återställa en känsla av helhet i sina egna liv och i teatern av i dag. Men arbetet är svårt: skådespelarna brottas med kärlek och personlig tillfredsställelse, den åldrande regissören jagar sin falnande glans, och varken på scenen eller bakom kulisserna kan de hålla fast vid stunder av framgång och lycka längre än en sekund. Försöken att återskapa dem eller skapa nya hjälper inte. Hoppet om att evig lycka kan uppnås i en förgänglig värld fångar gradvis konstnärerna i en teater som förvandlas till ett helvete – en föreställning som för alltid är tillfällig.

År 2024 vann filmregissören och manusförfattaren Karolis Kaupinis en tävling om en residensplats för europeiska dramatiker, arrangerad av Litauens nationaldramateater tillsammans med sina partner: Spaniens nationalteater i Madrid, Gorkiteatern i Berlin, Kungliga flamländska teatern i Bryssel och Zagrebs ungdomsteater. Hans pjäs fick många positiva recensioner vid pjäsfestivalen ”Versmė”, och han bjöds in att skapa en uppsättning för LNDT:s stora scen.

”För mig är det mest intressanta målet inom teatern att försöka vidröra evigheten, eftersom denna konstform till sin natur är den mest flyktiga. Det är en grundläggande mänsklig önskan – att överskrida vårt förgängliga jag. Och alltings förgänglighet är nu min starkaste känsla. Jag känner att den inte bara är min. Det förefaller mig som om rädslan för att försvinna – specifikt ett kollektivt försvinnande, inte bara den enskildes död – dröjer sig kvar i många av våra undermedvetna, medan den ryska regimen ständigt upprepar sina hot om att vi förr eller senare kommer att möta det som ukrainarna upplever nu. Så var, om inte i en tillfällig teater, är det värt att tala om denna känsla av förgänglighet?” säger regissören Karolis Kaupinis om verkets aktualitet.

Uppsättningen använder många arkivinspelningar på video med legendariska gestalter inom litauisk teater. Enligt regissören är grundtanken i ”Litauiska dödsrunor. Berättelsen om en föreställning” att varaktigt hopp i dagens instabila tider endast kan komma ur tron på att allt inte tar slut här och nu. Nästa världens evighet uppväger den här världens förgänglighet.

”Det här är en idé som sekulära människor redan har drivit ut ur sina tankar, och just därför har de så svårt att förlika sig med sin egen förgänglighet. Ändå måste vi i vår samtid oundvikligen återvända till denna idé om vi inte ska förlora meningen med att leva. Med den här uppsättningen vill vi få publiken att känna samhörighet genom att föra människor samman och skapa en känsla av hopp och mening i en tid då politiken inte erbjuder någon,” säger Karolis Kaupinis.

Uppsättningen innehåller arkivmaterial från LRT, tv-kanalerna ”Lietuvos rytas” och TV3, Lrytas.lt, Šiauliai Drama Theatre och Karolis Kaupinis. Utdrag ur följande musikverk hörs: Giedrė – ”Tą naktį grojo Tomas Boo”; Antanas Jasenkas komposition från uppsättningen ”The Wonderful and Sorrowful Story of Romeo and Juliet”, i regi av Oskaras Koršunovas; Claude VonStroke – ”Who's Afraid of Detroit”; The Sweet Enoughs – ”Dream Puppy”; Eleni Karaindrou – ”Ulysses' Gaze”; Henry Mancini.