Alice Birch: Anatomy of a Suicide

Pjäsen ”Anatomy of a Suicide” väver samman berättelserna om tre generationer kvinnor i en och samma familj. Den skildrar en mormors, en dotters och en dotterdotters liv och öden och fångar avgörande, arketypiska och särpräglade händelser i en kvinnas liv. Teman är bland annat hur familje- och kärleksrelationer formas, mönster som återkommer mellan generationer och relationernas mekanismer, förlust, samhällets förväntningar på kvinnor, självmordets anatomi och analysen av synd.

”Ända sedan jag fick veta att en kvinna föds med alla de ägg som bildas medan hon fortfarande ligger i livmodern, har jag börjat förstå generationsfrågan på ett mycket mer fysiskt sätt. Den har blivit högst relevant för mig i dag: våra mormödrars erfarenheter lever vidare i oss genetiskt; de historiska trauman de genomlevde och deras sätt att hantera dem lever fortfarande kvar. Då börjar jag undra: vilka ärr kommer min generation att bära, och vilka politiska och historiska avtryck kommer att finnas kodade i barn som lever om hundra år?” säger regissören Uršulė Bartoševičiūtė, som presenterar sin första uppsättning på Litauens nationaldramatiska teater.

Karolina är en kvinna i ett konventionellt äktenskap som beslutar sig för att ta sitt liv efter att ha utvecklat en klinisk depression. Hennes dotter Ana försöker komma undan sina föräldrars relation och livsmönster och drar sig tillbaka till ett kollektiv, där hon omprövar principerna för ett gemensamt liv och sjunker ner i drogberoende. Efter att ha fött en dotter, Bona, väljer även Ana alltför tidigt att ta sitt liv. Bona försöker i sin tur sätta stopp för det transgenerationella traumat av självmord och bryta kedjan av sådana val. Hon blir läkare och väljer, till skillnad från sin mor, ett rationellt sätt att organisera och förstå tyngden av sin familjehistoria: hon söker medicinska och vetenskapliga svar. Hon beslutar sig för att sälja familjehemmet och sterilisera sig. Även om hon är lesbisk och inte kan få biologiska barn med sin partner vill Bona undanröja varje möjlighet att föra släktlinjen vidare och överföra till efterkommande det som hon själv ärvt från sin mor och mormor.

I pjäsen skildras Karolina, Ana och Bona vid ungefär samma ålder: de är alla unga kvinnor i början av trettioårsåldern, och deras berättelser framförs samtidigt för publiken. De olika tidslinjerna gör det möjligt att se en familjs liv inte som en slumpmässig kombination av handlingar och reaktioner, utan som en transgenerationell kedja av händelser.

Pjäsens upphovsperson, den brittiska dramatikern och manusförfattaren Alice Birch, närmar sig självmord anatomiskt, precis som titeln antyder: hon dömer, värderar eller rättfärdigar inte kvinnornas handlingar, utan strävar efter en viss objektivitet i berättandet. Birch säger att hon skrev verket mer som en partitur än som en pjäs, så att den kreativa gruppen och publiken kan betrakta handlingen som detektiver – lägga märke till och registrera de mindre uppenbara symboler, tecken och spår som följer denna familj och därigenom upptäcka vad var och en av oss upprepar utan att tänka, tar över från våra föräldrar och för vidare från en generation till nästa. Alice Birchs verk jämförs ofta med pjäser av den kontroversiella brittiska dramatikern Sarah Kane; de har en liknande relation till samtida existentialism, ofta