Tre systrar

Tre systrar
Komedi

Regissör, scenograf och musikansvarig: Ingomar Vihmar
Författare: Anton Tjechov
Översättare: Otto Samma
Kostymdesigner: Jaanus Vahtra
Ljusdesigner: Iiris Purge

På scenen: Carmen Mikiver, Kleer Maibaum, Kadri Rämmeld, Kati Ong, Carita Vaikjärv, Priit Loog, Jaan Rekkor, Andrus Vaarik, Märt Avandi, Karl-Andreas Kalmet, Enn Keerd, Ingomar Vihmar

När den berömde författaren Tjechov var med på den första läsrepetitionen av sin nya pjäs ”Tre systrar” år 1900 stod han inte ut särskilt länge. Och när den berömde teatermannen Stanislavskij letade efter Tjechov efter repetitionen var Tjechov på uselt humör, ledsen och arg. Han tyckte att han hade skrivit en munter komedi, men under läsningen behandlade alla den som ett drama och grät medan de lyssnade. Så pjäsen hade blivit missförstådd och misslyckats, tänkte Tjechov.

Så ända sedan den allra första repetitionen har något varit på tok med den här berömda pjäsen. Och ändå är ”Tre systrar” dess berömde upphovsmans mest berömda och oftast spelade pjäs, uppsatt och framförd av hundratals berömda teatermän och teaterkvinnor. Till och med berömda robotar, faktiskt. Och folk diskuterar fortfarande jämt vad den här berömda pjäsen handlar om.

”Regementet kommer och regementet går” är ett berömt citat av en berömd teaterman, som ofta nämns här i Estland när folk talar om huvudhändelsen i den här berömda pjäsen.

Och nu ska den berömde regissören Vihmar sätta upp den här berömda pjäsen. Faktiskt mer än en gång, eftersom han också ska sätta upp den i Tartu i vår. Så här säger han om den:

”’Tre systrar’ är en pjäs om tre systrar och en bror som bor någonstans mitt ute i ingenstans i Ryssland. Deras föräldrar är döda, och de känner sig inte direkt sugna på att göra någonting. De lever som i någon sorts militärförläggning eller något sådant. En av systrarna är till och med gift med någon gammal tölp som tjatar på henne och av någon anledning berömmer henne. Brodern är kär och gifter sig under pjäsens gång, men äktenskapet blir inte lyckligt. Systrarna suckar och längtar hela tiden efter att få åka till Moskva, eftersom de bodde där för länge sedan, även om de egentligen inte minns någonting av det. Och av någon anledning åker de inte tillbaka, utan fortsätter att klaga. Sedan har vi Versjinin, som är gift och har barn och allt det där, men av någon anledning börjar han uppvakta den gifta systern. Och sedan, på grund av den yngre systern, blir en kille skjuten till döds i slutet. Med en pistol. Det är handlingen.”

Och ändå sätter han upp den här pjäsen, av någon anledning. Och han blir förmodligen inte den sista.