Komedi ”Herregud!”

Psykologen Ela bryter mot sina egna regler och tar emot en klient efter arbetstid, efter att han varnat för att något oåterkalleligt kommer att hända om han inte får akut psykologisk hjälp. Besökaren presenterar sig … som Gud. – Ha ha ha! Vad skulle kunna ha hänt som gör att till och med Gud behöver hjälp?! Det visar sig att Ela bara har 40 minuter på sig att rädda världen. En lättsam, kvick men ändå intellektuell och profetisk dialog mellan Skaparen och det skapade, där ALLT står på spel!

”Anat Govs pjäs *Oh God* verkar vid första anblicken vara en ganska enkel komedi, men redan från de första sidorna överraskar den med sin fantastiska premiss: Gud ber Ela, en psykoterapeut för barn, om hjälp, annars kommer något oåterkalleligt att hända (som det visar sig: ’en förbättrad syndaflod’, ’slutet för alla, även de utvalda’). Ela har bara en session på sig att rädda världen, och en del av den ’går åt’ till hennes misstro mot att klienten är Gud. Under större delen av pjäsen får vi följa en sprudlande och rolig ståuppshow på välbekanta bibliska teman, med suveränt uppbyggd dialog och träffsäkra skämt. Komedins grundläggande syfte – att överraska och få publiken att skratta – uppnås. Men komedins konventioner krackelerar plötsligt, som ett blixtnedslag, när pjäsens andra lager blottas: dramatiken hos gestalter som i allmänhet anses vara minst psykologiskt sårbara (Ela är psykoterapeut, och Gud är trots allt allsmäktig). Dramatikern tog sig an en oerhört svår och riskfylld uppgift: att få publiken att skratta och samtidigt röra den till katharsis under en och samma föreställning (låt oss minnas att katharsis, ett väsentligt inslag i tragedin, på intet sätt är ett krav i komedin). Så paradoxalt nog framkallar Anat Govs komedi också tårar. Och ännu en paradox: den israeliska dramatikern agerade på ett grundligt icke-judiskt sätt – hon gav oss två för priset av en. Missa den inte!” — Mindaugas Valiukas, poet, dramatiker och pjäsens översättare

”Hur ser Gud ut? Nu vet jag hur han ser ut och hur han känner sig … Jag har det privilegiet. Det är väldigt intressant.” — Skådespelaren Vaidotas Martinaitis

”Vad skulle du fråga om du fick chansen att möta Gud ansikte mot ansikte? Min rollfigur Ela säger med övertygelse: ’Jag tror inte på Gud! Se dig omkring – tycker du att det verkar som att Gud finns?!’ Hon uppfostrar sin autistiske son ensam och arbetar som psykolog, och har haft gott om tillfällen i livet att bli förskräckt och besviken. Men det här mötet blir avgörande. Och det är oklart vem av dem som kommer att hjälpa den andra att genomgå en läkande förvandling.” — Skådespelerskan Valda Bičkutė

”Jag har alltid varit intresserad av att spela ’annorlunda’ människor, sådana som de flesta i samhället stöter bort eller inte accepterar. Jag är intresserad av hur sådana människor tänker, vad de funderar på, hur de tar sig an livet och hur de njuter av det. Och de njuter verkligen av det – kanske till och med oftare än de så kallade ’friska’ människorna. När jag läste pjäsen första gången fick den mig att skratta mycket; det är en livfull och engagerande berättelse. Jag är glad att den hamnade i regissören Gabrielė Tuminaitės händer. Jag tror att föreställningen inte bara kommer att få publiken att le, utan också bjuda in till eftertanke genom att ta upp frågor som är viktiga i dag.” — Skådespelaren Tomas