Opera-poem: Trasten – grön fågel

Bronius Kutavičius, Sigitas Geda

Opera-poemet TRasten – GRÖN FÅGEL
Regissör: Jonas Vaitkus
Musikalisk ledare och dirigent: Dr. Imantas Jonas Šimkus
Scenograf: Arvydas Gudas
Kostymdesigner: Kristina Kruopienytė
Koreograf: Inga Fontez-Sakurako

Roller och medverkande:
Trasten – Arminas Skirvainis
Kvinnofågeln – Salomėja Petronytė
Präster, kvinnor och män – Panevėžio Musical Theatre Choir
Orgelstämma – Arsenijus Esaulkov
Panevėžio Musical Theatre Orchestra, chefdirigent E. Pehk
Panevėžio Music School Folk Instrument Ensemble

”När människan återvände till fågeln gick fågeln i sin tur till människan.”

Opera-poemet ”Trasten – grön fågel”, skapat av de framstående konstnärerna Bronius Kutavičius och Sigitas Geda, lyfter fram ordens subtila poetiska kraft, naturens och kärlekens urkraft, musikens skönhet och betydelsen av nationens historia. I regissören Jonas Vaitkus uppsättning förvandlas bilden av bondeskalden Strazdelis (Antanas Strazdas-Drazdauskas), formad av vingarnas metafor, poetens fågelliknande efternamn och hans särpräglade personlighet, till gestalten Människofågeln. Med hjälp av olika uttrycksformer, dans, folkloristiska inslag och traditionella hymner utforskar uppsättningen föreningen mellan man och kvinna, själens djup, gränserna mellan natur och mänsklighet samt livets mening.

Hösten 2023 återuppfördes ”Trasten – grön fågel” i Bronius Kutavičius hemstad, på Panevėžio Musical Theatre. Precis som första gången regisserades uppsättningen av Jonas Vaitkus. Den här gången framförs opera-poemet live, utan inspelningar. Den musikaliska ledaren är Imantas Jonas Šimkus, en begåvad dirigent ur den yngre generationen.

Först skrev Sigitas Geda dikten ”Trasten” (1967). Kompositören Bronius Kutavičius skapade senare ett ovanligt oratorium, som han kallade ett ”ljudens drama”, och döpte därefter om det till opera-poemet ”Trasten – grön fågel” (1980). År 1984 skapade Jonas Vaitkus, med dessa verk som grund, en oförglömlig rituell och sakral föreställning på Kaunas dramatiska teaters scen. En filmversion av uppsättningen gjordes 1990. Dåtidens ”Trasten” tycktes uppmana publiken att vända sig bort från ”politiken”, träda in i den rena konstens värld och försjunka i en ström av förfinade, vackra bilder som förenade den litauiska folkkonstens estetik med traditionell österländsk teater.

Bilden av bondeskalden Strazdelis (Antanas Strazdas-Drazdauskas), formad av vingarnas metafor, poetens fågelliknande efternamn och hans särpräglade personlighet, omvandlas av regissören Jonas Vaitkus till gestalten Människofågeln. Strazdas ursprungliga personlighet och verk har inspirerat många litauiska konstnärer att skapa framstående verk. Musikälskare känner också till Vytautas Kernagis komposition ”Trasten”, baserad på samma dikt av Geda.

Bronius Kutavičius verk spänner över ett brett kulturellt sammanhang, blottlägger lager av folkens historia och förhistoria, begravda i tidernas djup, och ger form åt arketyper i det mytiska och religiösa medvetandet. Hans harmoniska, ibland intrikat konstruerade ljudsystem är alltid levande och fyllda av emotionell kraft. Kutavičius verk bröt igenom barriärer av misstro och publikens motstånd mot samtida musik. Kompositören använde fritt en mängd moderna kompositionstekniker, men det största inflytandet på hans stil kom från den unika sutartinės-sångens polyfona teknik med återkommande vokalstämmor, som förekommer i nordöstra Litauen. Detta var en medveten ”vändning” mot hedendomen, som också låg Geda andligt nära. Geda moderniserade den litauiska poesin, medan Kutavičius blev en förnyelsens symbol inom musiken. Deras gemensamma verk är kanoniska milstolpar inom den moderna litauiska konsten och gav upphov till ett nytt fenomen: hednisk avantgardism.

Projektet finansieras av Litauens kulturråd.