Gäster | Oh My God!

ANAT GOVS ”OH MY GOD!” Psykologen Ela bryter mot sina egna regler och tar emot en klient efter arbetstid, efter att han varnat för att något oåterkalleligt kommer att hända om han inte får akut psykologisk hjälp. Besökaren presenterar sig som …Gud. — Ha ha ha! Vad skulle kunna ha hänt som gör att till och med Gud behöver hjälp?! Det visar sig att Ela bara har 40 minuter på sig att rädda världen. En lättsam, kvick men samtidigt intellektuell och profetisk dialog mellan Skaparen och Skapelsen, där ALLT står på spel!

SKRATT OCH KATARSIS (TÅRAR) TILL PRISET AV EN

”Vid första anblicken verkar Anat Govs pjäs ’Oh My God’ vara en ganska enkel komedi, men den överraskar oss redan från de första sidorna med sin fantastiska premiss: Gud ber Ela, en psykoterapeut för barn (!), om hjälp, annars kommer något oåterkalleligt att hända (som det visar sig: en ’förbättrad syndaflod’, ’slutet för alla, även de utvalda’). Ela har bara ett enda samtal på sig att rädda världen, och en del av tiden ’äts upp’ av hennes misstro mot att klienten är Gud. Under större delen av pjäsen får vi se en sprudlande och rolig ståuppföreställning med välbekanta bibliska teman, briljant konstruerad dialog och finurliga skämt. Komedins grundläggande syfte – att överraska och få publiken att skratta – uppnås. Men komedins välbekanta yta spricker oväntat upp, likt en blixt, när pjäsens andra lager avslöjas: dramat hos personer som i allmänhet anses vara de minst psykologiskt sårbara (Ela är psykoterapeut, och Gud är trots allt allsmäktig). Dramatikern har tagit sig an en exceptionellt svår och riskfylld uppgift: att få publiken att skratta och föra den till katarsis under en och samma föreställning (låt oss komma ihåg att katarsis, en viktig del av tragedin, absolut inte är något krav i komedin). Paradoxalt nog får Anat Govs komedi oss därför också att gråta. Och ytterligare en paradox: den israeliska dramatikern gjorde något ganska ojudiskt – hon gav oss två för priset av en. Missa inte den!” — Mindaugas Valiukas, poet, dramatiker och pjäsens översättare

”Jag har alltid undrat hur Gud ser ut. Nu vet jag hur han ser ut och hur han känner sig … Jag har det privilegiet. Det är väldigt intressant.” — Skådespelaren Vaidotas Martinaitis

”Vad skulle du fråga om du fick chansen att möta Gud ansikte mot ansikte? Min rollfigur Ela säger självsäkert: ’Jag tror inte på Gud! Se dig omkring – tror du att det finns en Gud?!’ Hon uppfostrar sin autistiske son ensam och arbetar som psykolog, och i sitt liv har hon haft många skäl att bli förskräckt och besviken. Men det här mötet kommer att bli avgörande. Och det är oklart vem av dem som kommer att hjälpa den andra att genomgå en läkande förvandling.” — Skådespelerskan Valda Bičkutė

”Jag har alltid varit intresserad av att spela ’annorlunda’ människor, sådana som de flesta i samhället tar avstånd från eller tycker är oacceptabla. Jag är intresserad av hur sådana människor tänker, vad de funderar över, hur de accepterar livet och hur de njuter av det. Och de njuter verkligen av det – kanske till och med oftare än de så kallade ’friska’ människorna. När jag läste pjäsen första gången fick den mig att skratta mycket; det är en livfull och fängslande berättelse. Jag är glad att berättelsen hamnade i regissören Gabrielė Tuminaitės händer. Jag tror att föreställningen inte bara kommer att få publiken att le, utan också bjuda in till eftertanke genom att beröra frågor som är relevanta i dag.” — Skådespelaren Tomas Šečkus