Birutė Kapustinskaitė: Stand-up om mening och meningslöshet

◊ 2024 års Golden Stage Cross. Bästa kvinnliga skådespelare – Vitalija Mockevičiūtė ◊ 2024 års Golden Stage Cross. Bästa dramatik – Birutė Kapustinskaitė
”När jag blev tillfrågad om att skapa det här numret sa jag: ’Okej, jag gör det, men ni ska veta att det blir mörkt.’ De sa: ’Det är väldigt bra; folk gillar mörker.’ Jag sa: ’Verkligen?’ De sa: ’Ja.’ Jag sa: ’Nåväl, då kör vi.’”

För första gången kommer ståuppkomik till teaterscenen – en genre som genom skratt renar inte bara den som berättar historien utan också den som lyssnar. Att få någon annan att skratta är verkligen ingen lätt uppgift. En ännu svårare uppgift, när teatern använder humor som kommunikationsform, är att beröra smärtsamma ämnen som ligger oss alla nära: sorg, förlust och självmord. Att väcka något oväntat hos en människa, hjälpa henne att skratta åt sig själv och betrakta smärtsamma erfarenheter utifrån, så att hon kan försonas med dem.

Dramatikern Birutė Kapustinskaitė och regissören Eglė Švedkauskaitė, som samarbetar för första gången, bjuder in publiken att utforska nya teaterformer och undersöka en familjs förlust genom ett ståuppkomiknummer. Pjäsens personer är en mor – en berömd tv-programledare – och en son – en framgångsrik ståuppkomiker. Ingen av dem har svårt att finna orden, men efter faderns bortgång blir det svårt för dem att kommunicera med varandra. Det här är en berättelse om att släppa taget om ilska, skam och skuld, och om att söka vägar till sårbarhet och närhet till varandra.

”’Stand-Up for Meaning and Meaninglessness’ är en komisk pjäs om huvudpersonernas försök att kommunicera efter att deras far gått bort. Svart humor, självironi och berättande humor (stand-up) förenas med drama och väver samman en berättelse om förlust, om relationen mellan en mor och en son och samhällets syn på sorg, samt om det behov av anpassning som detta leder till”, säger dramatikern Birutė Kapustinskaitė.

”Jag tror att teatern, som ett offentligt kommunikationsmedel med en bred publik, inte bara bör tala om heroisk död och uppoffring, utan också om grundläggande, avmystifierad psykisk hälsa. Den bör följa det som händer i samhället här och nu och främja empati för människor som kämpar med depression och andra psykiska sjukdomar. Den här föreställningen är ett sätt att tala om hopp och livsvilja, även när det verkar som att man inte vet hur”, säger regissören Eglė Švedkauskaitė.

Produktionen finansierades också av Europeiska unionens program Kreativa Europa. Föreställningen finansieras av: Partner: