William Shakespeare: Den tragiska historien om Romeo och Julia

◊ 2003 års Gyllene scenkors. Bästa regissör – Oskaras Koršunovas ◊ 2003 års Gyllene scenkors. Bästa scenograf – Jūratė Paulėkaitė

Premiär: 13 juni 2003. Premiär för den återuppsatta produktionen på Litauens nationella dramateater: 6 februari 2015.

Regi: Oskaras Koršunovas

Shakespeares pjäs ”Romeo och Julia” föreställs oftast som en hyllning till den romantiska kärleken. I själva verket är den ett socialt drama där den vanliga kärleken under dramatiska omständigheter får den högsta tragiska intensiteten. Det som intresserar mig mest i denna tragedi är att kärleken föds och blomstrar i hatet, i krigets atmosfär i Verona. Jag ville betona denna paradox: hatet dödar, men det är just hatet som tänder kärlekens gnista. Detta kan också diskuteras på ett gudomligt plan: kärleken föds ur hatet för att övervinna det. Kanske föds hatet i själva verket ur ingenting. Exemplet med Montague- och Capuletfamiljerna är talande just eftersom ingen längre känner till orsaken till deras fejd. Alla har för länge sedan glömt orsaken till deras krig. Den unge Tybalt omfamnar hatet och försvarar det som en tradition. Vi vårdar ofta sådana traditioner, som skapar motsättningar utifrån förmodade skillnader och håller hatet vid liv. Tyvärr används denna princip allt oftare: att ena samhället genom att leta efter fiender. När jag satte upp pjäsen ville jag undersöka hur hatet formar skillnader och blir orsaken till allt. Det förefaller mig som om hatet är grunden för skillnader: mellan Montague- och Capuletfamiljerna skapar det en illusion av olikhet, lurar dem och driver dem längre ifrån varandra. Alla samhällen är uppdelade på detta sätt. Kärleken suddar ut skillnaderna. Den visar ensam att det i grunden inte finns någon konflikt mellan släkterna. Kärleken skapar frihet, och i friheten finns inga motsatser. Tyvärr finner Romeo och Julia friheten först i döden. Den frihet de offrar förstör inte bara moderniteten, som formas av barnen, utan också den tradition som deras föräldrar håller så kär.

Producent för produktionen – OKT / Vilnius stadsteater
Samproducenter – Avignonfestivalen, Remscheids stadsteater, Litauens kulturministerium, THEOREM-programmet