Karolis Kaupinis: Litauiska dödsannonser. Berättelsen om en föreställning

”Litauiska dödsannonser. Berättelsen om en föreställning” följer en grupp teatermakare som försöker återskapa en legendarisk uppsättning och därigenom återställa en känsla av helhet i sin egen samtid och i teaterns samtid. Men arbetet är svårt: skådespelarna brottas med frågor om kärlek och personlig självförverkligande, den åldrande regissören jagar sin falnande ära, och varken på scenen eller bakom kulisserna kan de hålla fast vid ögonblick av framgång och lycka längre än en sekund. Försöken att återskapa dem eller skapa nya hjälper inte. Hoppet om att kunna uppnå evig lycka i en förgänglig värld fångar gradvis skaparna i en teater som förvandlas till ett helvete – en föreställning som för evigt är tillfällig.

År 2024 vann filmregissören och manusförfattaren Karolis Kaupinis en tävling till European Playwrights’ Residency Programme, som arrangeras av Litauens nationaldramatiska teater tillsammans med sina partner – Spaniens nationalteater i Madrid, Gorkijteatern i Berlin, Kungliga flamländska teatern i Bryssel och Zagrebs ungdomsteater. Hans pjäs fick mycket positiv respons vid pjäsfestivalen ”Versmė”, och dess upphovsperson bjöds in att skapa en uppsättning för LNDT:s stora scen.

”Det mest intressanta jag kan ägna mig åt inom teatern är att försöka vidröra evigheten, eftersom denna konstform till sin natur är den mest flyktiga. Det är en grundläggande mänsklig önskan – att överskrida våra tillfälliga jag. Och just nu är alltings förgänglighet min starkaste känsla. Jag misstänker att jag inte är ensam om den. Det verkar för mig som att rädslan för att försvinna – ett kollektivt försvinnande, inte bara den enskildes död – svävar i det undermedvetna hos många av oss, medan den ryska regimen fortsätter att upprepa sina hot om att vi förr eller senare kommer att drabbas av det som ukrainarna upplever nu. Så var, om inte i den tillfälliga teatern, är det värt att tala om denna känsla av förgänglighet?” säger regissören Karolis Kaupinis om verkets relevans.

I uppsättningen används många arkivvideoinspelningar med legender från den litauiska teatern. Enligt regissören är grundidén i ”Litauiska dödsannonser. Berättelsen om en föreställning” att varaktigt hopp i dessa instabila tider bara kan komma ur tron på att allt inte tar slut här och nu. Den kommande världens evighet uppväger den här världens förgänglighet. ”Det här är en idé som sekulära människor redan har förvisat ur sina tankar, och just därför har de så svårt att förlika sig med sin egen förgänglighet. Ändå måste vi oundvikligen återvända till den här idén i nuet, om vi inte ska förlora meningen med livet. Med den här uppsättningen vill vi ge publiken en känsla av samhörighet genom att föra människor samman och skapa en känsla av hopp och mening i en tid då politiken inte erbjuder det”, säger Karolis Kaupinis.

Uppsättningen använder arkivmaterial från LRT, tv-kanalerna ”Lietuvos rytas” och TV3, Lrytas.lt, Šiauliai Drama Theatre och Karolis Kaupinis videorelaterade arkiv. Utdrag ur följande musikverk hörs: Giedrė, ”Tą naktį grojo Tomas Boo”; en komposition av Antanas Jasenka från uppsättningen ”Įstabioji ir graudžioji Romeo ir Džuljetos istorija”, i regi av Oskaras Koršunovas; Claude VonStroke, ”Who's Afraid of Detroit”; ”The Sweet Enoughs”, ”Dream Puppy”; samt Eleni Karaindrou, ”Ulysses' Gaze” av Henry Mancini.