Naubertas Jasinskas: Djävulens brud

”Djävulens brud” är ett musikaliskt drama om evighet och likgiltighet. Föreställningen är inspirerad av Arūnas Žebriūnas och Vyacheslav Ganelins musikalfilm, skådespelaren Vaiva Mainelytės livsberättelse, John Cassavetes intima filmspråk och Kazys Borutas novell ”Baltaragis kvarn”, och berättar om hur kollektiva myter påverkar vår identitet.

Dramatiker och regissör Naubertas Jasinskas: ”Vi skapar en helt ny tolkning av ’Djävulens brud’ – det blir varken en ny iscensättning av Borutas verk eller en rekonstruktion av filmen med unga skådespelare. Föreställningen ställer frågan om rekonstruktion är kärlek till det förflutna eller en oförmåga att skapa och leva i nuet. Verket är relevant i dag eftersom vi lever i en kultur som är besatt av rekonstruktioner och därmed odlar en farlig relation till minnet. Längtan efter att återskapa, göra om och återvända blir en trygg zon där man kan undvika verkliga frågor om nuet.”

I föreställningen vävs saga och verklighet samman till en helhet: den gamla berättelsen om Jurga, Girdvainis, Baltaragis, Uršulė och Pinčiukas förs över till dagens musikbransch, repetitioner och konserter. Här är karaktärerna både mytiska arketyper och speglingar av människor i vår tid. Berättelsen byggs upp ur den unga Jurgas perspektiv. Världen hon en gång ville erövra håller på att tömmas, och njutningen fyller den inte längre. Hennes far Baltaragis, ägare till ett musikföretag, försöker behålla kontrollen; hennes älskade Girdvainis befinner sig vid ett moraliskt vägskäl; och Uršulė är en gestalt i ständig strävan och återkommande misslyckande, vars otillfredsställelse blir en varning för Jurga. Även producenten (Pinčiukas) träder in i handlingen och påminner oss om att berömmelse och framgång alltid har ett pris. I kontrast till djävulens list förekommer Ängeln och Vaiva Mainelytė genom hela verket; deras dialoger blir en reflektion över människolivet, dess mening och balansen mellan gott och ont.

Inspirerad av olika källor består ”Djävulens brud” av två delar. I den första förs publiken in i minnet av den legendariska filmen ”Djävulens brud” – ett minne som inte bara blir en iscensatt rekonstruktion utan också en åldrande skådespelerskas inre minne, längtan och dröm. Reflektionerna över likgiltighet leder vidare till den andra delen – en konsert där vi får se inte den uppfyllelse som en kulturell myt utlovar, utan dess sammanbrott. Den andra delen visar att det efterlängtade ”så levde de lyckliga i alla sina dagar” aldrig blev verklighet. Det är en samtida reflektion över tidens makt, skillnaden mellan minne och verklighet och den smärtsamma nödvändigheten av att betrakta myten utan romantiserad längtan.

Föreställningen är en samproduktion mellan teatrarna LNDT och MMLAB.

* Föreställningen finansieras av Litauens kulturråd, Vilnius stad och Republiken Litauens kulturministerium.

Utdrag ur inspelningen av filmen ”Djävulens brud” hörs i föreställningen, framförda av: Jurga – Asta Chomentauskienė; Pinčiukas – Jonas Rupša; Girdvainis – Vytautas Kernagis; Baltaragis – Viktoras Malinauskas; Marcelė – Tatjana Čiumičeva; Uršulė – Birutė Dambrauskaitė; Anupras Visgirda; Raupys – Alfonsas Vaškevičius. Kaunas statliga kör, under ledning av Petras Bingel.