Karolis Kaupinis: Litauiska dödsannonser. Berättelsen om en föreställning

”Litauiska dödsannonser. Berättelsen om en föreställning” följer en grupp teatermakare som försöker återskapa en legendarisk uppsättning och därigenom återställa en känsla av helhet i sina egna liv och i teaterns samtid. Men arbetet är svårt: skådespelarna brottas med frågor om kärlek och personlig tillfredsställelse, medan en åldrande regissör jagar sin falnande glans. Varken på scenen eller bakom kulisserna kan de hålla fast vid ögonblick av framgång och lycka i mer än en sekund. Försöken att återskapa dem eller skapa dem på nytt hjälper inte. Hoppet om att evig lycka kan uppnås i en förgänglig värld fångar gradvis konstnärerna i en teater som förvandlas till ett helvete – en föreställning som för alltid är tillfällig.

År 2024 vann filmregissören och manusförfattaren Karolis Kaupinis en tävling om en plats i residensprogrammet för europeiska dramatiker, som arrangeras av Litauens nationalteater tillsammans med sina partner: Spaniens nationalteater i Madrid, Gorkijteatern i Berlin, Kungliga flamländska teatern i Bryssel och Zagrebs ungdomsteater. Hans pjäs fick mycket positiv respons på pjäsfestivalen ”Versmė”, och han bjöds in att skapa en uppsättning för LNDT:s stora scen.

”Det mest intressanta jag kan ägna mig åt inom teatern är att försöka beröra evigheten, eftersom denna konstform till sin natur är den mest flyktiga. Det handlar om människans grundläggande önskan – att överskrida vårt tillfälliga jag. Och alltings förgänglighet är nu min grundläggande känsla. Jag misstänker att den inte bara är min. Det verkar för mig som att rädslan för att försvinna – inte bara den enskildes död, utan ett kollektivt försvinnande – hänger över många av oss i det undermedvetna, eftersom den ryska regimen gång på gång hotar med att vi förr eller senare kommer att drabbas av det som ukrainarna upplever nu. Så var, om inte i den tillfälliga teatern, är det värt att tala om denna känsla av förgänglighet?” säger regissören Karolis Kaupinis om verkets aktualitet.

Uppsättningen använder många arkivvideoinspelningar av legender inom litauisk teater. Enligt regissören är grundtanken i ”Litauiska dödsannonser. Berättelsen om en föreställning” att varaktigt hopp i dessa instabila tider bara kan komma av tron på att allt inte tar slut här och nu. Nästa världs evighet uppväger den här världens förgänglighet.

”Det här är en tanke som sekulära människor redan har drivit ut ur sina sinnen, och det är just därför de har så svårt att förlika sig med sin egen förgänglighet. Ändå måste vi i nuet oundvikligen återvända till den här tanken om vi inte ska förlora meningen med att leva. Med den här uppsättningen vill vi föra publiken samman och låta den uppleva en känsla av solidaritet och skapa en känsla av hopp och mening i en tid då politiken inte erbjuder något av detta”, säger Karolis Kaupinis.

Uppsättningen använder arkivmaterial från LRT, Lietuvos rytas och TV3 television, Lrytas.lt, Šiauliai Drama Theatre och Karolis Kaupinis videoarkiv. Utdrag ur följande musikverk hörs: Giedrė – ”Tą naktį grojo Tomas Boo”; ett verk av Antanas Jasenka ur uppsättningen ”Įstabioji ir graudžioji Romeo ir Džuljetos istorija”, i regi av Oskaras Koršunovas; Claude VonStroke – ”Who's Afraid of Detroit”; The Sweet Enoughs – ”Dream Puppy”; Eleni Karaindrou – ”Ulysses' Gaze”; Henry Mancini.