Tre systrar

Tre systrar
Komedi

Regi, scenografi och musikdesign: Ingomar Vihmar
Författare: Anton Tjechov
Översättare: Otto Samma
Kostymdesign: Jaanus Vahtra
Ljusdesign: Iiris Purge

På scenen: Carmen Mikiver, Kleer Maibaum, Kadri Rämmeld, Kati Ong, Carita Vaikjärv, Priit Loog, Jaan Rekkor, Andrus Vaarik, Märt Avandi, Karl-Andreas Kalmet, Enn Keerd, Ingomar Vihmar

När den berömde författaren Tjechov var med på den första läsrepetitionen av sin nya pjäs ”Tre systrar” år 1900, stannade han inte särskilt länge. Och när den berömde teatermannen Stanislavskij sökte upp Tjechov efter repetitionen var Tjechov på ett fruktansvärt humör, ledsen och arg, eftersom han tyckte att han hade skrivit en rolig komedi, men alla på läsningen tog den för ett drama och grät medan de lyssnade. Tjechov tyckte alltså att pjäsen hade missförståtts och misslyckats.

Så redan från den allra första repetitionen har det varit något i görningen med den här berömda pjäsen. Och ändå är ”Tre systrar” sin berömda upphovsmans mest berömda och oftast spelade pjäs, iscensatt och framförd av hundratals berömda teatermän och -kvinnor. Ja, till och med berömda robotar. Och folk diskuterar fortfarande hela tiden vad den här berömda pjäsen handlar om.

”Ett regemente kommer och ett regemente går” är ett berömt talesätt av en berömd teaterman, som vi här i Estland gärna citerar när huvudförloppet i den här berömda pjäsen kommer på tal. Nåväl, nu ska den berömde regissören Vihmar sätta upp den här berömda pjäsen. Ja, mer än en gång, eftersom han även ska sätta upp den i Tartu i vår. Och det här är vad han säger just nu:

”’Tre systrar’ är en pjäs om tre systrar och en bror som bor någonstans mitt ute i ingenstans i Ryssland. Deras föräldrar är döda, och de är inte särskilt pigga på att göra någonting. De lever som i någon sorts militärförläggning eller något sådant. En av systrarna är till och med gift med någon gammal tråkmåns som ständigt är efter henne och av någon anledning berömmer henne. Brodern är förälskad och gifter sig under pjäsens gång, men äktenskapet blir inte lyckligt. Systrarna suckar och längtar hela tiden efter att få åka till Moskva, eftersom de bodde där för länge sedan, fastän de egentligen inte minns något om det. Och av någon anledning åker de inte tillbaka, utan fortsätter bara att gnälla. Sedan har vi en Verzjinin, som är gift och har barn och allt det där, men av någon anledning börjar han svärma kring den gifta systern. Och sedan blir någon kille dödad i slutet, på grund av den yngre systern. Med en pistol. Det är historien.”

Och ändå sätter han av någon anledning upp den här pjäsen. Och tydligen blir han inte den siste.