Tre systrar

Tre systrar
Komedi

Regissör, scenograf och musikalisk ledare: Ingomar Vihmar
Författare: Anton Tjechov
Översättare: Otto Samma
Kostymdesigner: Jaanus Vahtra
Ljusdesigner: Iiris Purge

På scenen: Carmen Mikiver, Kleer Maibaum, Kadri Rämmeld, Kati Ong, Carita Vaikjärv, Priit Loog, Jaan Rekkor, Andrus Vaarik, Märt Avandi, Karl-Andreas Kalmet, Enn Keerd, Ingomar Vihmar

När den berömde författaren Tjechov närvarade vid den första genomläsningen av sin nya pjäs ”Tre systrar” år 1900 stod han inte ut särskilt länge. Och när den berömde teatermannen Stanislavskij letade efter Tjechov efter genomläsningen var Tjechov på fruktansvärt humör, ledsen och arg, eftersom han tyckte att han hade skrivit en rolig komedi, men alla vid läsningen hade uppfattat den som ett drama och grät medan de lyssnade. Tjechov tyckte alltså att pjäsen hade missförståtts och misslyckats. Med andra ord har något varit skumt med den här berömda pjäsen ända sedan den allra första repetitionen. Och ändå är ”Tre systrar” sin berömde upphovsmans mest berömda och oftast spelade pjäs, iscensatt och framförd av hundratals berömda män och kvinnor inom teatern. Till och med berömda robotar, faktiskt. Och folk diskuterar fortfarande ständigt vad den här berömda pjäsen handlar om. ”Regementet kommer och regementet går” är ett berömt citat av en berömd teaterman, som ofta återges här i Estland när den centrala händelsen i den här berömda pjäsen kommer på tal.

Och nu ska den berömde regissören Vihmar sätta upp den här berömda pjäsen. Faktum är att han ska göra det mer än en gång, eftersom han också sätter upp den i Tartu i vår. Och så här säger han om den:

”’Tre systrar’ är en pjäs om tre systrar och en bror som bor någonstans långt ute i den ryska obygden. Deras föräldrar är döda, och de känner egentligen inte för att göra någonting. De lever som i någon sorts militärbarack eller något liknande. En av systrarna är till och med gift med någon gammal tråkmåns som alltid trakasserar henne och av någon anledning berömmer henne. Brodern är kär och gifter sig under pjäsens gång, men äktenskapet slutar inte lyckligt. Systrarna suckar och längtar ständigt efter att åka till Moskva, eftersom de bodde där för länge sedan, även om de egentligen inte minns särskilt mycket av det. Och av någon anledning åker de inte tillbaka, utan fortsätter att klaga. Sedan har vi Versjinin, som är gift och har barn och allt, men av någon anledning börjar han kretsa kring den gifta systern. Och sedan blir en kille dödad i slutet på grund av den yngsta systern. Med ett gevär. Det är berättelsen.”

Och ändå sätter han av någon anledning upp pjäsen. Och han blir förmodligen inte den siste.