Vart tar jag vägen när det inte finns någonstans kvar att ta vägen?

En performativ utforskning av eskapism och behovet av att fly – och en ärlig blick på var denna drift börjar. En föreställning om människor som känner sig isolerade och alienerade i sina vardagsliv. De längtar efter förändring men vet inte var de ska börja. De drömmer om att fly till en plats där de inte behöver ta ställning till allt på en gång – en plats där bekymmer och regler inte kan följa efter. När världens brus blir outhärdligt framträder en vision av en plats som kallas Tunnel. Det är en underjordisk labyrint av nedåtgående trappor, mörka korridorer och bortglömda rum. Långsamt men säkert börjar denna vision tränga undan deras verklighet. Tunnel blir en besatthet och en flyktväg – en lösning på något som verkar omöjligt att lösa. Någonstans i denna labyrints djup väntar ett rum där tiden står stilla och tystnaden råder.

På scen: Grete Jürgenson, Ilo-Ann Saarepera, Elise Metsanurk, Juhan Soon, Germo Toonikus

Författare och regissör: Kirill Havanski
Dramaturg: Andreas Aadel
Scenograf: Riin Maide
Videokonstnär: Péter Kollányi
Ljudkonstnär: Dominik Hisslinger (DE)
Ljusdesigner: Oskar Harding
Affischfoto: Agate Tūna (LV)
Producenter: Lisanna Annus, Marie Valgre

Premiär den 23 oktober 2026 i Tartu New Theatres stora sal