Den blå

Högt uppe i Georgiens berg, i en stad vid Svarta havet, har Rasma bott i två månader med sin svårt sjuke son. Juris skadades i en bilolycka där halva familjen – pappan och mormodern – omkom. Juris hemsöks av den blå kos intensiva blick, som han lade märke till vid vägkanten strax före olyckan. Den väcker något inom den unge mannen, som dittills hade levt ett bekymmerslöst liv. Han ber sin mamma att skaffa volymer av folkvisor, som alla känner till men få har läst. I existentiell isolering brottas familjen med svåra frågor om skuld, det som aldrig blev sagt och hur man ska orka leva vidare.

”En pjäs om hur livet tvingar en att rikta en liten spegel mot sig själv och se något oväntat. Genom sin bortgång får Juris kontakt med sin sanna natur och till sist med sitt folk – med allt det som inte går att beröra med bara händerna. Vi har också ett andligt arv. Jag vill göra den här pjäsen till en berättelse om hur döden inte är slutet, utan höjdpunkten. Juris går in i ljuset; han blir upplyst och går vidare”, säger regissören Māra Ķimele.

Gunārs Priede skrev pjäsen 1972, på bara några dagar. Den fördes genast upp på listan över oönskade pjäser, och urpremiären ägde rum i Estland 1973.

Föreställningen skapades med stöd av Boris and Ināra Teterev Foundation under säsongen 2024/2025. Med stöd från stiftelsen nådde följande uppsättningar publiken under säsongen 2026/2027: Trešās impērijas bailes un posts (regi Indra Roga). Under säsongen 2025/2026: Ļaunais gars (regi Inese Mičule), Mēdeja (regi Reinis Suhanovs), Tu būsi mana! (regi Jānis Znotiņš) och Skroderdienas Silmačos (regi Elmārs Seņkovs). Under säsongen 2024/2025: Romeo un Džuljeta (regi Inese Mičule), Zilā (regi Māra Ķimele), Sprīdītis (regi Reinis Suhanovs), Četri balti krekli (regi Jānis Znotiņš) och Burvju kalns (regi Toms Treinis).

Vänskapen mellan teatern och stiftelsen inleddes under säsongen 2023/2024, teaterns hundraårsjubileum, då fyra klassiker inom lettisk dramatik sattes upp: Valmieras puikas (regi Jānis Znotiņš), Atraitnes dēls (regi Viesturs Roziņš), samt Jāzeps un viņa brāļi (regi Inese Mičule) och Pazudušais dēls (regi Reinis Suhanovs), som fick särskilt stort erkännande från både publik och kritiker.

Foto: Matīss Markovskis