Den blå

Högt uppe i de georgiska bergen, i en stad vid Svarta havet, har Rasma bott i två månader tillsammans med sin svårt sjuke son. Juris skadades i en bilolycka där halva familjen – hans far och farmor – omkom. Juris hemsöks av den blå kons fasta blick, som han lade märke till vid vägkanten bara några ögonblick före olyckan. Den väcker något inom den unge mannen, som fram till dess hade levt ett bekymmersfritt liv. Han ber sin mor skaffa volymer med folkvisor, som alla känner till men få har läst. I sin existentiella isolering brottas familjen med svåra frågor om skuld, det som förblivit osagt och hur man ska fortsätta leva.

”En pjäs om hur livet tvingar dig att rikta en liten spegel mot dig själv och se något oväntat. Genom att ge sig av kommer Juris i kontakt med sitt väsen och till sist med sitt folk – med allt som inte går att beröra enbart med händerna. Vi har också ett andligt arv. Jag vill göra den här pjäsen till en berättelse om att avfärden inte är slutet, utan höjdpunkten. Juris ger sig av mot ljuset; han blir upplyst och går”, säger regissören Māra Ķimele.

Gunārs Priede skrev pjäsen 1972 på bara några dagar. Den fördes omedelbart upp på listan över oönskade pjäser och hade premiär i Estland 1973.

Föreställningen skapades med stöd av Boris och Ināra Teterev-stiftelsen under säsongen 2024/2025. Med stiftelsens stöd nådde följande föreställningar publiken under säsongen 2026/2027: Fruktan och elände i Tredje riket (regi Indra Roga). Under säsongen 2025/2026: Den onda anden (regi Inese Mičule), Medea (regi Reinis Suhanovs), Du blir min! (regi Jānis Znotiņš), Skroderdienas Silmačos (regi Elmārs Seņkovs). Under säsongen 2024/2025: Romeo och Julia (regi Inese Mičule), Den blå (regi Māra Ķimele), Sprīdītis (regi Reinis Suhanovs), Fyra vita skjortor (regi Jānis Znotiņš) och Det magiska berget (regi Toms Treinis).

Teatern och stiftelsen inledde sitt samarbete under säsongen 2023/2024, teaterns hundraårsjubileum. Då sattes fyra klassiker ur den lettiska dramatiken upp: Valmiera Boys (regi Jānis Znotiņš), Änkans son (regi Viesturs Roziņš), samt Josef och hans bröder (regi Inese Mičule) och Den förlorade sonen (regi Reinis Suhanovs), som fick särskilt stor uppskattning av publik och kritiker.

Foto: Matīss Markovskis