Lind, Pärt och Ravel

Aftonen inleds med Arvo Pärts Fratres i arrangemang för stråkorkester och slagverk. Verket hör till Pärts mest ikoniska och utgör ett av de första tydliga uttrycken för hans egenutvecklade kompositionsprincip, tintinnabuli – ett tonspråk som blivit starkt förknippat med hans personliga förhållningssätt till klang och som sällan lämnar någon oberörd. Den klangliga resan fortsätter in i samtiden när en stor mobiltelefonorkester gör entré. På scen möter vi virtuoser på detta nya instrument i form av en större ungdomsgrupp som framför två verk av Lind – först i samspel med en slagverkstrio och därefter i dialog med Norrlandsoperans trä- och bleckblåssektioner. Lind, som beskriver mobiltelefonorkestern som en ny elektronisk instrumentgrupp inom den traditionella orkestern, medverkar själv på analog synth. Efter paus tar hela Norrlandsoperans symfoniorkester plats. Ravels Bolero – känt för sin snillrika orkestrering och hypnotiska upprepning av en melodi som få kan värja sig mot – inleder andra akten. Trots att verket passerat hundra år känns det fortfarande lika fräscht och fascinerande i sitt sätt att successivt blotta orkesterns fulla färgskala. I detta arrangemang får Bolero dessutom en samtida klanglig touch: saxofoner, celesta och harpa har här ersatts av Lind till förmån för elektroniska klanger, framförda av mobiltelefonorkestern och analog synth. Kvällen avslutas med ett uruppförande av ett nytt verk av Lind för symfoniorkester, mobiltelefonorkester och analog synth. Här u