Kristina Steiblytė: Väktaren

Vad händer med en människa när den välbekanta världen förlorar sina regler? Kan en skog bli en tillflyktsort för någon som har utsatts för övergrepp? Eller är skogen själv en sårad varelse som söker någon som kan höra dess tystnad? ”Väktaren” bjuder in publiken på en resa genom en skog där verklighet, myter och människors inre upplevelser vävs samman. Här är skogen inte bara en plats för lugn eller en tillflykt. Den är ett område präglat av mänsklig aktivitet, med kalhyggen, ärrade träd och spår av liv som håller på att försvinna. Samtidigt är den ett mystiskt territorium där välbekanta gränser upplöses och möjligheten öppnar sig att uppleva världen på ett annat sätt. I föreställningens centrum står en flickas resa från en värld genomsyrad av kontroll, makt och manipulation in i skogen. Där möts två sårade varelser: en människa och naturen. Deras erfarenheter börjar spegla varandra, och deras gemensamma sårbarhet öppnar möjligheten att skapa ett nytt band som inte bygger på tvång, utan på lyhördhet, uppmärksamhet och empati. På denna resa framträder också väktarens gestalt: den som vakar, bevittnar, skyddar och förblir vaksam mellan olika världar. Men vem skyddar egentligen vem? Är det människan som skyddar skogen, eller skogen som skyddar människan? Kan skogen rädda oss, eller måste vi först våga gå vilse i den för att förstå den? Dramatikern Kristina Steiblytė utvecklade pjäsen efter att ha vunnit tävlingen till det europeiska residensprogrammet som arrangeras av LNDT och dess internationella partner, under residensvistelser i Madrid, Zagreb, Bryssel och Marseille.