”Evighetens män” – ett kulturhistoriskt skådespel i två akter

De båda kusinerna Eduard Vilde och Eduard Bornhöhe träffas då och då på Vilde-museet i Kadriorg. De spelar schack och pratar om litteratur, kvinnor och sin gemensamma barndom. Annars skulle det bli långtråkigt i evigheten. Men evigheten är som en flod, och som Herakleitos redan visste: ”Man kan inte stiga ner i samma flod två gånger.” Så den här gången befinner sig evighetens båda män i stället i Tartu, på Naturhistoriska museet vid Tartu universitet …

”Låt oss säga att vi alla befinner oss någonstans på en skala, med förgängligheten i ena änden och evigheten i den andra. Däremellan finns det förflutna, nuet och framtiden. Hur vi känner oss i ett givet ögonblick beror på om vi befinner oss där vi hör hemma. Det verkar som om du har varit en evighetens man ett tag nu, precis som jag, eller hur? Och ändå verkar du på något sätt ha fastnat i det förflutna …” säger Bornhöhe till Vilde, som återigen klagar över kritiken som Tuglas har skrivit.

Författare: Eeva Park
Dramatiker och regissör: Margus Kasterpalu
Medverkande: Tõnu Oja, Külli Teetamm och Meelis Rämmeld
Scenograf: Marion Undusk