Kristina Steiblytė: Väktaren

Vad händer med en människa när den välbekanta världen förlorar sina regler? Kan en skog bli en tillflyktsort för någon som har utsatts för övergrepp? Eller är skogen själv en sårad varelse som söker någon som kan höra dess tystnad? ”Väktaren” bjuder in publiken på en resa genom en skog där verkligheten, myterna och människors inre upplevelser flätas samman. Här är skogen inte bara en plats för lugn eller tillflykt. Den är ett rum präglat av mänsklig aktivitet – med kalhyggen, sårade träd och spår av liv som håller på att försvinna. Samtidigt är den ett mystiskt territorium där välbekanta gränser försvinner och möjligheten öppnar sig att uppleva världen på ett annat sätt. I centrum för föreställningen står en ung kvinnas resa från en värld genomsyrad av kontroll, makt och manipulation in i skogen. Här möts två sårade varelser: en människa och naturen. Deras erfarenheter börjar spegla varandra, och deras gemensamma sårbarhet blir en möjlighet att skapa en ny förbindelse som inte bygger på våld, utan på lyhördhet, uppmärksamhet och empati. På denna resa träder också väktarens gestalt fram: någon som vakar, bevittnar, skyddar och förblir uppmärksam mellan olika världar. Men vem skyddar egentligen vem? Skyddar människan skogen, eller skogen människan? Kan skogen rädda oss, eller måste vi först våga gå vilse i den för att förstå den? Dramatikern Kristina Steiblytė utvecklade pjäsen efter att ha vunnit tävlingen inom European Residency Programme, som arrangeras av LNDT och dess samarbetspartner utomlands, under residensvistelser i Madrid, Zagreb, Bryssel och Marseille.