Kristina Steiblytė: Väktaren

Vad händer med en människa när den välbekanta världen förlorar sina regler? Kan en skog bli en tillflykt för någon som har utsatts för övergrepp? Eller är skogen själv en sårad varelse som söker någon som kan höra dess tystnad? ”Väktaren” bjuder in publiken på en resa genom en skog där verklighet, myter och människors inre erfarenheter vävs samman. Här är skogen inte bara en plats för frid eller tillflykt. Den är ett rum präglat av mänsklig aktivitet – med kalhyggen, ärrade träd och spår av liv som håller på att försvinna. Samtidigt är den ett gåtfullt område där välbekanta gränser upplöses och möjligheten öppnar sig att uppleva världen på ett annat sätt.

I föreställningens centrum står en flickas resa från en värld genomsyrad av kontroll, makt och manipulation in i skogen. Där möts två sårade varelser: en människa och naturen. Deras erfarenheter börjar spegla varandra, och deras gemensamma sårbarhet blir en möjlighet att skapa ett nytt band, grundat inte i tvång utan i lyhördhet, uppmärksamhet och empati.

Resan låter också väktarens gestalt träda fram: den som vakar, vittnar, skyddar och förblir vaksam mellan olika världar. Men vem skyddar egentligen vem? Skyddar människan skogen, eller skogen människan? Kan skogen rädda oss, eller måste vi, för att förstå den, först våga gå vilse i den?

Dramatikern Kristina Steiblytė utvecklade pjäsen efter att ha vunnit tävlingen inom European Residency Programme, som arrangerades av LNDT och dess internationella partner, under residensvistelser i Madrid, Zagreb, Bryssel och Marseille.