Horla

Blixten blixtrar. Sinnet räknar sekunderna mellan blixten och dånet. Föreställningen blev en del av repertoaren genom den öppna utlysningen för 2026/2027 och är en samproduktion av Tartu Uus Teater, Forecast Company och Eesti Noorsooteater.

Namnet ”Horla” kommer från en fransk ordlek med orden hors (”utanför”, ”bortom”) och là (”där”) och rymmer betydelsen av någon som är utestängd, åsidosatt eller står utanför. Det är någon som är ensam mitt i en storm – både fysiskt och psykiskt. Någon som står inför något omätligt mycket större än sig själv, något som hen inte kan kontrollera.

”Horla” är en följd av visuella bilder där människor och stormen, det sublima och det banala, hopp och förtvivlan, försöken att förstå och överlämnandet åt det oundvikliga möts. I centrum för föreställningen står människans relation till en kraft som inte helt går att beskriva eller rationalisera. Den som försöker beskriva en storm kommer alltid att framstå som löjligt liten i förhållande till sina egna ord.

Stormen närmar sig, stormen ödelägger; stormen väljer inte och gör ingen åtskillnad. Dess förutsägbarhet och samtidigt totala oförutsägbarhet – dess rättvisa eller orättvisa – förblir obegriplig för människan. Stormen hatar, föraktar eller älskar inte – den bara är. Inför en sådan kraft kan det sista en människa har att göra vara att acceptera sin egen litenhet.

Föreställningen söker ett visuellt språk för det som orden inte förmår uttrycka: hur kan vi gestalta något som överväldigar en människa och hennes förmåga att förstå? Människor försöker förstå katastrofen, mäta den och skapa ordning i den – ge stormen ett namn, beräkna dess styrka, räkna dess offer, göra listor och hitta förklaringar. ”Horla” ställer denna rationella strävan mot själva stormen: dess sublimitet, fasa och oåtkomlighet. I denna spänning möts en sista desperat glimt av hopp och en fullständig kapitulation. Föreställningen iakttar människan i det ögonblick då de välbekanta förklaringarna inte längre gäller, och allt som återstår är hennes närvaro inför något obeskrivligt vidsträckt.

På scen: Johanna Vaiksoo
Regi och scenografi: Joel Väli
Dramaturg: Andreas Kübar
Kostymdesign: Lisette Sivard
Ljusdesign: Leon Allik
Ljuddesign: Lauri Lest
Röstdesign: Anne Türnpu

Samproduktion: Forecast Company, Eesti Noorsooteater, Tartu Uus Teater
Med stöd av: Tartu stad, Eesti Kultuurkapital
Premiär: 16 januari 2027
#uusteater #tutxix #opencall