Horla

Blixtar lyser upp himlen. Sinnet räknar sekunderna mellan blixten och dånet. Föreställningen blev en del av repertoaren genom den öppna utlysningen 2026/2027 och är ett samarbete mellan Tartu Uus Teater, Forecast Company och Eesti Noorsooteater.

Namnet ”Horla” kommer från en fransk ordlek med hors (”utanför”, ”bortom”) och là (”där”) och förmedlar betydelsen av någon som är utestängd, marginaliserad eller bortom. Det är någon som är ensam mitt i en storm – både i fysisk och psykologisk bemärkelse. Någon som står inför något ofattbart mycket större än sig själv och som hen inte kan kontrollera.

”Horla” är en följd av visuella bilder där en människa möter en storm, det sublima möter det vulgära, hoppet möter förtvivlan och försöket att förstå möter kapitulation inför det oundvikliga. I centrum för föreställningen står människans relation till en kraft som inte kan beskrivas eller rationaliseras fullt ut. Den som försöker beskriva en storm kommer alltid att framstå som löjligt liten i jämförelse med sina egna ord.

Stormen närmar sig, stormen förstör; stormen gör inga val och gör ingen åtskillnad. Dess förutsägbarhet och samtidigt fullständiga oförutsägbarhet – dess rättvisa eller orättvisa – förblir obegriplig för människor. Stormen hatar inte, föraktar inte och älskar inte – den bara är. Inför en sådan kraft kan människans sista utväg vara att acceptera sin egen litenhet.

Föreställningen söker ett visuellt språk för det som orden inte förmår uttrycka: hur gestaltar man något som överväldigar en människa och hennes förmåga att förstå? Människor försöker begripa, mäta och ordna katastrofen – ge stormen ett namn, beräkna dess styrka, räkna dess offer, sammanställa listor och hitta orsaker. ”Horla” ställer denna rationella strävan mot själva stormen: dess sublimitet, skräck och oåtkomlighet. I detta spänningsfält möter hoppets sista desperata blixt ett fullständigt överlämnande. Föreställningen iakttar en människa i det ögonblick då de välbekanta förklaringarna inte längre gäller och allt som återstår är hennes närvaro inför något obeskrivligt väldig.

På scen: Johanna Vaiksoo
Regi och scenografi: Joel Väli
Dramaturg: Andreas Kübar
Kostymdesign: Lisette Sivard
Ljusdesign: Leon Allik
Ljuddesign: Lauri Lest
Röstdesign: Anne Türnpu

Samproduktion: Forecast Company, Eesti Noorsooteater, Tartu Uus Teater
Med stöd av: Tartu stad, Eesti Kultuurkapital
Premiär: 16 januari 2027
#uusteater #tutxix #opencall